Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 3S -
lampor lysa på bord och väggar, som i en dröm hörde hon de jubelrop, som
hälsade Cæsar, som hon såg som i en dimma. Larmet berusade henne, och hon
märkte knappast, att Acte slog sig ned vid bordet och anvisade henne en plats
vid sin sida.
Men efter en stund hörde hon en välbekant, djup stämma från andra sidan:
— Var hälsad, du skönaste jungfru under himlens stjärnor. Var hälsad,
gudomliga Callina!
Lygia såg upp; bredvid henne vid bordet låg Vinicius.
Han var utan toga, ty bekvämligheten och bruket fordrade, att man lade
av togan vid en festmåltid. Han var klädd i en skarlakansröd tunika utan
armar, broderad med palmblad i silver. Hans nakna armar voro på
österländskt vis smyckade med två breda guldarmband över armbågen,
underarmarna, från vilka man omsorgsfullt avlägsnat allt hår, voro muskulösa
soldatarmar, skapade för sköld och svärd. På huvudet bar han en krans av
rosor. Med sina ögonbryn, som voro sammanväxta över näsan, med sina
underbara ögon och sin bruna hy liknade han den förkroppsligade ungdomen
och kraften. Han föreföll flickan så vacker, att hon knappast kunde svara:
— Var hälsad, Marcus!
Och han tillade:
— Lyckliga mina ögon, som få se dig, lyckliga mina öron, som får höra
din röst, som är mer välljudande för mig än toner från flöjt eller cittra. Om
man bett mig välja, vem som skulle vila vid min sida vid denna festmåltid,
du eller Venus, så hade jag valt dig, du gudomliga!
Och han såg på henne, som om han velat se sig mätt på hennes skönhet.
Hans blickar gledo från hennes ansikte till hennes skuldror och hennes nakna
armar, smekte hennes underbara former, berusade sig av henne och
omfamnade henne, men utom begäret lyste även i hans ögon kärlek och gränslös
beundran.
— Jag visste, att jag skulle få se dig i Cæsars hus, fortsatte han, men då
jag fick se dig fylldes min själ av en sådan glädje, som om jag plötsligt
erfarit en oväntad lycka.
Lygia hade nu hämtat sig, och då hon tänkte på, att Vinicius var den
ende bland alla dessa människor, som stod henne nära, började hon tala med
honom om allt det, som hon icke förstod och som fyllde henne med
förskräckelse. Hur visste han, att han skulle träffa henne i Cæsars hus? Varför
hade man tagit henne från Pomponia? Hon var rädd, hon ville återvända
hem. Hon skulle dött av längtan och oro, om hon icke hoppats, att Petronius
och Vinicius skulle medla för henne hos Cæsar.
Vinicius berättade för henne, att han hade fått höra om hennes bortförande
av Aulus själv. Han visste ej, varför hon var här. Cæsar gjorde icke
räkenskap för någon för sina förordningar och befallningar. Men hon behövde ej
frukta för något, ty han Vinicius, var ju hos henne, och han skulle förbli
i hennes närhet. Han skulle hellre vilja förlora sina ögons ljus än anblicken
av henne, hellre dö än lämna henne. Hon var hans själ, och han skulle vaka
över henne som sin egen själ. Han skulle i sitt hus låta uppföra ett altare
åt henne, på vilket han skulle offra myrrha och aloe och vårens första
äppelblommor. Och om hon fruktade att stanna i Cæsars palats, så försäkrade han,
att hon icke behövde förbliva där.
Och fastän han ibland talade ord, som ej voro sanna, ljöd hans röst ändå
så förtroendeingivande, ty hans känslor voro äkta. Han fattades av en känsla
av uppriktighet och medlidande med henne, och då hon försäkrade honom, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
