Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— I3& —
Vinicius tunna bli det? Nej, för honom fanns intet hopp och ingen
räddning.
Men Lygia märkte med förskräckelse att denna förkastelsedom, som hängde
över honom i stället för att avlägsna honom från henne gjorde honom ännu
kärare för henne på grund av det medlidande, hon kände för honom. Ofta
längtade hon att få tala uppriktigt med honom om hans mörka framtid, men
då hon en gång satte sig bredvid honom och sade, att utanför kristendomen
fanns intet liv, reste han sig upp på sin friska arm, lade plötsligt huvudet i
hennes knä och sade: Du är livet! Lygia kunde knappast andas, hon kände
hur hon blev yr, och hon genomfors av en ljuv rysning. Hon fattade honom
om tinningarna och försökte lyfta upp hans huvud, men därvid böjde hon
sig så djupt, att hennes läppar vidrörde hans hår, och en stund kämpade
de så med sig själva och den kärlek, som drev dem i varandras armar.
Men slutligen reste sig Lygia och flydde. Det brann som eld i hennes
ådror, och det svartnade för ögonen på henne. Detta var den droppe, som
kom bägaren att rinna över. Vinicius anade ej, hur dyrt detta lyckliga
ögonblick skulle stå honom, men Lygia insåg, att det nu var hon själv, som
behövde räddning. Hela natten tillbragte hon under tårar och bön, med en
känsla, att hon icke var värdig att bedja och att hennes bön icke skulle bli
bönhörd. På morgonen lämnade hon sitt sovrum tidigare än vanligt, kallade
Crispus ut i trädgården till en med murgröna övervuxen berså och öppnade
sitt hjärta för honom. Hon bad honom om tillåtelse att få lämna Miriams
hus, ty hon kunde icke utrota kärleken till Vinicius ur sitt hjärta.
Crispus, som var en gammal sträng man, ständigt försjunken i hänförelse
för den sanna läran, gillade hennes avsikt att lämna Miriams hus, men kunde
ej finna några förlåtande ord för hennes i hans ögon syndiga kärlek. Hans
hjärta upprördes vid blotta tanken på, att Lygia, som han haft i sin vård
allt sedan hennes flykt, som han lärt sig hålla av, som han styrkt i tron
och som han hittills betraktat som en vit lilja, som vuxit upp i kristendomens
jordmån, kunde i sitt hjärta finna rum för en annan kärlek än den
himmelska. Han hade trott, att ingenstädes i världen slog ett renare hjärta
till Kristi ära. Han ville offra henne åt honom som en pärla, som en
kostlig pärla, som en kostlig klenod, ett verk av hans hand, och därför fyllde
honom besvikelsen med häpnad och bitterhet.
— Gå och bed till Gud, att han förlåter dig din synd! utropade han
allvarligt. Fly innan den onde anden fullständigt bragt dig till fall, innan du
helt förnekat Frälsaren. Gud dog för dig på korset, för att med sitt eget
blod frälsa din själ, men du föredrar att älska den, som ville göra dig till sin
älskarinna. Gud räddade dig genom ett under ur hans händer, men du har
öppnat ditt hjärta för orena begär och älskar ett mörkrets barn. Vem är
han? En vän och tjänare hos Antikrist, en deltagare i hans utsvävningar
och brott. Han kommer att föra dig ned i avgrunden, til! det Sodom, där
han själv lever, men vilket Gud skall förinta med sin vredes eld. Men jag
säger dig, hellre hade jag sett, att du vore död, eller att väggarna i detta
hus störtat samman över ditt huvud, än att denna orm smög sig in i ditt
hjärta och besudlade det med sina lasters gift.
Han blev mer och mer upphetsad, ty Lygias brott fyllde honom icke endast
med vrede utan också med avsky och förakt för den mänskliga och i
synnerhet för den kvinnliga naturen, vilken icke ens den kristna läran kunde
skydda för Evas svaghet. Det betydde ingenting för honom, att flickan alltjämt
var ren, att hon ville fly denna kärlek och biktade den med ånger och
förkrosselse. Crispus hade velat förvandla henne till en ängel och lyfta henne
till höjden, där det icke fanns någon annan kärlek än kärleken till Kristus.
Och nu älskade hon denne syndfulle världsman. Blotta tanken fyllde honom
med avsky. Nej, det kunde han icke förlåta henne! De klandrande orden
brände hans läppar som glödande kol, men han ansträngde sig för att kväva
dem. Lygia kände, att hon hade syndat, men hon hade ej trott, att hennes
brott var så stort. Hon hade trott, att hennes flykt från Miriams hus skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
