Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 137
— Jag tackar dig i alla fall, sade Petronius. Jag skall skicka henne ett par
pärlstickade skor. Det betyder på mitt kärleksspråk: Gå din väg! Jag är
skyldig dig dubbel tack. För det första därför, att du avböjde Eunice, för
det andra därför, att du har befriat mig från Chrysothemis. Hör på! Du
ser framför dig en man, som steg upp tidigt, badade, åt och roade sig, skrev
satirer och till och med strödde verser bland prosan, men som ändå hade lika
tråkigt som Cæsar och som ofta hängav sig åt dystra tankar. Och vet du,
varför det var så? Därför att jag sökte i fjärran det, som jag hade i min
omedelbara närhet. En vacker kvinna är alltid värd sin vikt i guld, men en
som dessutom älskar, är helt enkelt oskattbar. En sådan kan man icke köpa
för Verres alla rikedomar. Men nu skall du få höra min nyaste filosofi: Jag
skall fylla mitt liv med lycka liksom en pokal med det bästa vin, som jorden
frambringar, och jag skall dricka, tills mina händer bli stela och mina läppar
vita. Vad som sedan kommer, bekymrar jag mig ej om.
— Det finns väl ingenting nytt i den filosofien. Så har du väl alltid levat.
— Men nu finns det innehåll i mitt liv.
Han lät kalla Eunice till sig. Hon kom in, klädd i vitt, icke längre den
forna slavinnan, utan en kärlekens och lyckans gudinna.
Han sträckte ut sina armar mot henne och ropade:
—- Kom!
Hon skyndade emot honom, och satte sig på hans knä, slingrade armarna
om hans hals och lade sitt huvud mot hans bröst. Vinicius såg, hur hennes
kinder långsamt övergjötos av en svag rodnad och hennes ögon beslöjades.
Petronius sträckte ut sin hand mot en skål, som stod på ett bord vid sidan,
tog en handfull violer och strödde dem över Eunices huvud, bröst och
klänning. Så drog han undan tunikan från hennes axlar och sade:
— Lycklig den, som liksom jag fann kärleken i en sådan gestalt. Ibland
förekommer det mig, som om vi vore ett gudapar. Se hit! Har Praxiteles,
har Miron, Scopas eller Lysias någonsin skapat underbarare former? Finns
det på Paros eller på Pentelicus marmor lik denna, varm, rosig och glödande
av kärlek ?
Vid dessa ord lät han sina läppar glida utefter hennes hals och skuldra.
Hon genomfors av en darrning, och hennes ögon slötos och öppnades med ett
uttryck av obeskrivlig hänförelse. Efter en stund lyfte Petronius sitt härliga
huvud och sade:
— Vad äro dina dystra kristna i jämförelse med detta? Om du icke
förstår skillnaden, så gå till dem. Men denna syn skall åter göra dig frisk.
Vinicius vidgade näsborarna och insöp violdoften, som fyllde hela rummet,
och han bleknade. Han tänkte, att om han finge kyssa Lygias armar och
skuldror så, skulle detta vara en helig njutning och så stor, att världen skulle
kunna gå under efteråt. Och han märkte, att han även i detta ögonblick
endast tänkte på Lygia:
— Eunice, säg till om frukosten, ropade Petronius, och låt oss få
kransar till våra huvuden!
Då hon lämnat rummet, vände han sig till Vinicius.
— Jag ville återge henne friheten, men vet du vad hon sade? Jag vill
hellre vara din slavinna än Cæsars maka. Men jag frigav henne utan
hennes vetskap. Prætorn gjorde det för min skull, fastän hon icke var
närvarande. Men hon vet icke om det, och ej heller vet hon, att hela detta hus
och alla mina dyrbarheter utom juvelerna, bli hennes, när jag dör.
Han steg upp och började gå fram och tillbaka i rummet, och han sade:
— Kärleken förändrar den ene mer, den andre mindre. Mig har den även
förvandlat. Förr älskade jag doften av verbena, men då Eunice föredrar
violer, har även jag börjat älska denna blomma, och sedan vårens ankomst
inandas vi endast violdoft.
Han stannade framför Vinicius och frågade:
— Och du, tycker du fortfarande bäst om nardusdoften?
— Låt mig vara! svarade den unge mannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
