Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 149
nöjd, om han var femte dag kan köpa ett fårhuvud hos slaktaren, som han
kan tugga på i sitt vindsrum, under det han fuktar det med sina tårar. Ack,
herre, allt vad du gav mig har jag givit ut på böcker hos Atraktus och sedan
har jag blivit bestulen och ruinerad. Den slavinna, som skulle skriva ned
mina läror, flydde och tog med sig återstoden av vad ditt ädelmod givit mig.
Jag är fattig och tänkte: vem skall jag vända mig till om inte till dig, Serapis,
som jag älskar och tillber, och för vilken jag satt mitt liv på spel.
— Varför har du kommit och vad medför du?
— Jag kommer för att be dig om hjälp, Baal, och jag medför mitt elände,
mina tårar, min kärlek och slutligen de nyheter, som jag samlat av
kärlek-till dig. Kommer du ihåg, herre, att jag berättade dig en gång, att jag givit
den gudomlige Petronius’ slavinna två trådar från den paphiska Venus’
gördel? Jag har frågat henne, om det hjälpte henne; och du, o solens son, som
vet allt, vad som försiggår i det huset, vet också, hur det gått med Eunice. •—
Jag har ännu en sådan tråd, och den har jag gömt åt dig.
Han hejdade sig, då han märkte den vrede, som samlat sig mellan Vinicius
ögonbryn, och då han ville förekomma ett utbrott, sade han hastigt:
— Jag vet, var den gudomliga Lygia bor, och jag skall visa dig gränden
och huset.
Vinicius lade band på den sinnesrörelse, denna nyhet väckte och frågade:
— Var är hon?
— Hos Linus, de kristnas överstepräst. Där är även Ursus, som
fortfarande arbetar hos den där mjölnaren, Demas. Ursus arbetar ju på nätterna,
och om du omringar huset någon natt, är han icke där. Linus är gammal,
och utom honom finns det endast två gamla kvinnor i huset.
— Hur vet du allt detta?
— Du kommer väl ihåg, herre att de kristna hade mig i sitt våld, men
skonade mig. Glaukos misstager sig visserligen, då han tror, att jag bär
skulden till hans olyckor, men den stackars mannen har på något sätt fått
det i sitt huvud och tror det fullt och fast. Men ändå skonade de mig.
Därför är det ej underligt, herre, om mitt hjärta är fullt av tacksamhet. Jag
är en man från den gamla, goda tiden. Därför tänkte jag för mig själv: skall
jag väl glömma mina vänner och välgörare? Skulle det icke vara grymt av
mig att icke taga reda på, hur det går för dem, om de äro friska och var
de bo? Vid Cybele av Pessinus! Så hårdhjärtad är jag inte. Först fruktade
jag emellertid, att man skulle missförstå mina avsikter. Men min kärlek
till dem visade sig starkare än min fruktan i synnerhet då jag tänkte på
den snabbhet, med vilken de förlåta alla oförrätter. Men framför allt tänkte
jag på dig, herre. Vårt sista fälttåg slutade med ett nederlag, och hur kan
väl en sådan lyckans guldgosse som du finna sig i detta? Därför har jag
förberett din seger. Huset ligger avsides. Du kan låta omringa det av dina
slavar, så att icke en råtta kan slippa undan. O, herre, herre! Det beror
endast på dig själv, om denna ädla kungadotter redan i natt skall vara i ditt
hus. Och om så kommer att ske, må du erinra dig, att det var min faders
mycket fattige och utsvultne son, du har att tacka för detta.
Blodet rusade till den unge patricierns huvud. An en gång skakade
frestelsen hela hans varelse. Ja, det vore säkerligen en utväg, som skulle föra till
målet. Hade han bara Lygia i sitt hus, vem kunde väl sedan taga henne ifrån
honom? Sedan Lygia en gång blivit hans älskarinna, vad återstod väl sedan
för henne än att för alltid förbli det? Måtte Hades uppsluka denna dystra
lära! Vore det icke nu tid för honom att skaka av sig deras tro ? Vore det
icke tid att börja ett nytt liv, sådant som de andra levde? Lygia skulle
tillhöra honom redan i natt. Och det var föga troligt, att hon skulle hålla fast
vid sin tro i det nya liv, som väntade henne vid hans sida, fyllt av njutningar
och sinnesrus. Och detta kunde ske redan i dag. Han behövde endast
kvarhålla Chilon och utdela några befallningar för natten. Och sedan — ändlös
glädje! "Vad har mitt liv hittills varit?" tänkte Vinicius. "Lidanden,
otillfredsställda begär och eviga frågor utan svar." Han hade visserligen lovat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
