Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 173
en bildhuggare vill skapa en staty av en gud, söker han sig en modell, men
jag har icke haft någon modell. Jag har aldrig sett en brinnande stad, och
därför saknar min skildring verklighetstrohet.
— Man måste vara en stor diktare ör att förstå det.
Nero satt tyst en stund. Så utbrast han:
— Svara mig på en fråga, Petronius. Beklagar du, att Troja brann?
— Om jag beklagar det? . . . Vid Venus’ haltande son! . . . Ingalunda. Och
vet du varför? Troja skulle ej ha brunnit, om inte Prometheus skänkt
människan elden och grekerna ej förklarat Priamus krig. Och om det ej funnits
någon eld, skulle Æscylus aldrig skrivit sin ’Prometheus’, och utan kriget
skulle vi ej haft Homerus’ Iliad Jag föredrar att ’Prometheus-’ och ’Iliaden’
bevarats i stället för en liten stad, som troligen var smutsig och eländig, där
nu sannolikt någon dum ämbetsman skulle ha suttit och tråkat ut dig med
sina tvister med den lokala domstolen.
— Det kan man kalla att tala förnuftigt, svarade Caesar. För poesi och
konst bör man offra allt. Lyckliga de achajer, som skänkte Homerus stoff
till en Iliad, och lycklig Priamus, som fick bevittna sitt fosterlands
undergång. Och jag? Jag har aldrig fått se en brinnande stad!
Det följde ett ögonblicks tystnad, vilken Tigellinus först bröt:
— Jag har redan bett dig endast säga ett ord, Cæsar, och jag skall sätta
eld på Antium. Om du emellertid vill skona dessa palats och villor, kan jag
tända eld på fartygen i Ostia eller också kan jag låta uppföra en stad av trä
på Albanerbergens sluttningar, som du själv kan sätta eld på. Vill du det?
Men Nero kastade en föraktfull blick på honom.
— Skulle jag stå och se på en massa brinnande träskjul? Du har ingen
fantasi, Tigellinus. Och jag förstår, att du ej har nåpon vidare hög tanke om
min talang eller min Trojad, då du anser något annat offer vara för stort.
Tigellinus blev förvirrad, och Nero fortsatte, liksom för att byta om
samtalsämne:
— Sommaren närmar sig. .. Ack, vad det nu måste stinka förfärligt i
Rom! . . . Men vi måste ändå snart återvända dit för att åse
gladiatorsspelen.
Tigellinus sade:
— Cæsar, tillåt mig stanna ett ögonblick hos dig, sedan de andra avlägsnat
sig––––> j
En timma senare, då Vinicius var på väg hem från den kejserliga villan
tillsammans med Petronius, sade den förre:
— Du gjorde mig verkligen förskräckt ett ögonblick. Jag trodde, att du var
berusad och räddningslöst störtat dig. Tänk, på, att du leker med döden.
— Det är min arena, svarade Petronius likgiltigt, och jag gläder mig vid
tanken på, att jag där är den bäste gladiatorn. Såg du, hur det slutade? Mitt
inflytande har stigit ytterligare i afton. Han skall sända mig sina verser i
en hylsa, som säkerligen är mera dyrbar än smakfull. Jag skall låta min
läkare få den att förvara sina laxermedel i. När Tigellinus ser, hur sådana saker
lyckas för mig, skall han utan tvivel söka efterhärma mig, och jag kan
föreställa mig vad som kommer att ske, om han vågar sig på en kvickhet. Det
vore, som om en pyreneisk björn försökte dansa på lina. Jag skall skratta
som Democrit. Om jag ville skulle jag med största lätthet kunna störta
Tigellinus och bli prefekt över prætorianerna i hans ställe. Då skulle jag ha Cæsar
fullständigt i mina händer. Men jag är för lat. Och jag föredrager mitt liv,
sådant det nu är, och till och med Cæsars verser.
— Så skicklig du är i att byta kritik till smicker! Men äro verserna
verkligen så dåliga? Jag förstår mig så litet på sådana ting.
— De äro inte sämre än många andras. Lucanus har mera talang i sitt
lillfinger, men även Cæsar är icke helt utan. Och framför allt har han en
verklig kärlek till poesi och musik. Om två dagar skola vi komma till honom för
att höra hans hymn till Afrodite, vilken blir färdig i dag eller i morgon. Det
kommer endast att bli en liten utvald krets, bara jag, du, Tullius Senecio och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
