Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.w. 255 —
— Hemska fasansfulla natt, i vilken något rör sig och vill störta sig över
mig, men jag vet inte vad det är, och jag är rädd.
— Jag har alltid varit säker på att de äro trollkarlar. Har du inga
drömmar?
— Nej. Jag kan nämligen inte sova. Jag visste inte, att man skulle straffa
dem så.
— Beklagar du dem?
— Varför utgjuten I så mycket blod? Hörde du, vad han där på korset
sade? Ve oss!
— Jag hörde det, svarade Vestinus sakta. Men de äro ju mordbrännare.
— Det är lögn.
— Och fiender till människosläktet.
— Det är lögn.
— Och de ha förgiftat våra brunnar.
— Det är lögn.
— Och de äro barnamördare.
— Det är lögn.
— Hur? frågade Vestinus förvånad. Du har ju själv sagt det och
överant-vardat dem åt Tigelinus.
— Just därför omgiver mig natten, och döden närmar sig. . . Ibland tycks
det mig, att jag redan är död och I också.
— Nej. Det är de, som dö, men vi äro levande. Men säg mig, vad se de
i döden?
— De se Kristus.
— Är det deras Gud? Är det en mäktig Gud?
Men Chilon svarade likaledes med frågor:
— Vad är det för facklor, som skola brinna i Cæsars trädgård ? Har du
hört vad Cæsar sade.
— Jag har hört, och jag vet. Man kallar det sarmentii och semaxii. Man
skall ikläda dem kläder, som indränkts med kåda, binda dem vid pelare och
tända eld. . . Om blott inte deras Gud sänder någon olycka över staden. . .
Semaxii, det är en hemsk plåga.
— Jag föredrager att inget blod utgjutes, sade Chilon. Befall slaven att föra
bägaren till mina läppar. Jag vill dricka men spiller vinet, ty mina händer
darra av ålderdomssvaghet.
Andra talade under tiden om de kristna. Den gamle Domitius Afer
hånade dem:
— De äro så talrika, att de kunde börja ett inbördeskrig, och I veten ju, att
man var rädd, att de skulle vilja försvara sig, och så dö de som får.
— De skulle bara försöka annat, sade Tigellinus.
Petronius inflikade:
— I tagen fel. De försvara sig.
— På vilket sätt?
— Genom tålamod.
— Det är ett nytt sätt.
— För visso. Men kunnen I påstå, att de dö såsom vanliga förbrytare ?
Nej, de dö, som om de voro förbrytarna, vilka döma dem till döden, d. v. s.
vi och hela romerska folket.
— Vilket vansinne! sade Tigellinus.
— Hic Abdera! svarade Petronius.
Men de andra, som insågo riktigheten av hans anmärkning, sågo förvånade
på varandra och upprepade:
— Han har rätt. Det är något egenartat över deras sätt att dö.
— Jag säger eder, att de se sin Gud, sade Vestinus från sidan.
Några augustianer vände sig till Chilon.
— Hej gubbe, du känner dem ju, säg oss, vad de se?
Greken spottade ut vinet på tunikan och sade;
— Uppståndelsen.
Därvid darrade han så, att de närmast sittande brusto ut i högljutt skratt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
