Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - En ny nationalekonomi. Kontroll över kapitalets gång. Stigande skatt på överförbrukningen Inga stående skulder. Ränte- och myntreglering - Svenskar, som varit på samma spår för länge sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
349
Har Agardh något att säga om att skulderna skola betalas? Ja,
för visso. Först och främst de utländska. Uti Hamburg, säger han,
där Sverge på hans tid hade omkring 20 miljoner riksdaler banko
i hypoteksskulder, avlämnades årligen på vissa dagar en miljon
riksdaler banko i ränta och avbetalning, såsom i forna tider ett
underkuvat folk lämnade sin tribut åt sina utländska behärskare. Det
skall, förklarar han, helt enkelt genom lag förbjudas att för skuld
till utländsk man eller inrättning låta inteckna svensk jord. Och
några utländska statsskulder behöva vi icke ha.
Nå, men de inländska skulderna? Ja, visserligen är det sant,
säger han, att om näringsidkarna ha skulder i eget land, så är staten
lika rik, som om den ingen skuld hade. Avkomsten är densamma,
ehuru den delas av två. Är skulden åter till utlandet, så minskas
landets rikedom jämt med den utländska skulden. Men ehuru landet
således framförallt bör söka komma ifrån den skuld, vari det häftar
hos utlänningen, så bör det även förminska realskulderna i eget
land. En som är i skuld är egentligen bara arrendator. Detta är
den felaktiga engelska åkerbruksorganisationen. Den gör
produkterna mycket dyrare, än när brukaren tillika är ägare, ty nettovinsten
skall delas mellan två personer, arrendatorn, som därpå skall
underhålla sin familj, om än så tarvligt som möjligt, och landlorden, som
därmed skall underhålla sin vällevnad. Agardh ville att alla allmänna
kassor, som bero av staten, skulle åläggas att icke inteckna lån, utan
med fästat villkor att en procent årligen avbetalas.
Lag bör stiftas att hädanefter intecknade lån ej skola hava till
betalning företräde till högre belopp än inom en fjärdedel av
egendomens värde, så att minst tre fjärdedelar småningom komma att
bli ograverade. Han anför mössornas beslut vid ett par tillfällen
att ej utdela nya fastighetslån, därvid vid andra tillfället beslöts att
dåvarande lån skulle inamorteras.
Det var i fråga om importen Agardhs mening att densamma
årligen skulle betalas med exporten och ingenting annat. När, säger han,
ett land icke kan betala sina importer med sina exporter, så råkar
det i skuld hos utlänningen. Kan det icke betala denna sin skuld,
måste det låna utomlands för att betala den, det vill säga, det måste
förvandla sin handelsskuld till en stående skuld. Och såsom genom
räntan den årliga skulden blir ännu större, måste exporten bliva ännu
otillräckligare att betala den. Därav följer att landet måste hålla
på att låna alltjämt, till dess det använt alla de säkerheter det har
att sätta i pant hos utlänningen. Därefter blir folket i detta land
icke annat än arrendatorer för sin egendom under utlänningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
