Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - En ny nationalekonomi. Kontroll över kapitalets gång. Stigande skatt på överförbrukningen Inga stående skulder. Ränte- och myntreglering - Endast folket självt kan lösa de ekonomiska frågorna - Folksamvetena och den internationella uppgörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
447
o. s. v., därest var och en i mörkret skall avgöra frågan för sig själv?
Visserligen kan man ju hoppas, att den allmänna rättskänslan skall
kunna göra sig någorlunda gällande i alla fall, men mycken oklarhet
kan dock väntas. Och icke kan man väl säga, att i dessa ekonomiska
frågor sluten röstning skulle vara lämplig för att vederbörande skulle
få tillfälle att bättre tillvarataga egna intressen på de andras
bekostnad.
FOLKSAMVETENA OCH DEN INTERNATIONELLA
UPPGÖRELSEN
Internationellt sett skulle, vi upprepa det, verkningarna bli
alldeles enahanda och goda. Nationerna skulle komma att regeras av
satser, som godkännas av det allmänna rättsmedvetandet. Vi ha i
det föregående anfört en sådan sats, som man icke kommer förbi.
Satsen var att de inkomster, som inflyta i en stat, måste komma den
staten till godo. Mänskligheten skall icke godkänna att en annan
stat får lägga beslag på dem. Skola gamla förhållanden uppredas,
så kan det i alla händelser icke bli fråga om kontributioner i sådan
omfattning, att staten i fråga skadas.
Vi ha sagt, att skatterna till att börja med ej få så tilltagas, att de
skada den enskilda. En tiondel av medelklassens inkomst, eller av
hela den nationella inkomsten, må vara gränsen. Det är mycket nog
att man får arbeta en månad för skatten, och med sparsamhet och
förståndig förvaltning borde man icke behöva offra så mycket. Men
av denna tiondel må väl sedan åtminstone nio tiondelar skyddas åt
statens egna behov. För internationell reglering, och för reglering
av icke produktiva statsskulder, blir således kvar bara en hundradel
av de enskildas inkomst; en halv procent utåt, en halv procent inåt.
Detta är rätt. Det inser varje människa. Det är lika rätt, som
att vid konkurser undantag göres, så att cessionantens familj kan leva,
eller så att arbetarna kunna leva. På samma sätt måste nationerna
göra upp med varann. Tiden för uppgörelsen måste begränsas till
några få år. Människolivet är kort. Varje generation må uppgöra
sina affärer, som ofta tillkommit, man vet knappt på vad sätt.
Hittills har egentligen ingen varit ansvarig för hur det skett. Det är
ett öde man råkat ut för, ungefär som när San Fransisco förstördes
av jordbävningen. Men icke kunna vi på våra bam och på andra
nationers barn kasta över bördor, som tillkommit på det viset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
