Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - En ny nationalekonomi. Kontroll över kapitalets gång. Stigande skatt på överförbrukningen Inga stående skulder. Ränte- och myntreglering - ”Den rättvända världen”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
varenda köl som flöt på vattnet skulle sänkas, och allt levande skulle
spårlöst dränkas, som lösen till sist blev under världskriget.
Inte var det precis de enskilda människorna i följet, som hade
den meningen att så skulle ske, nej, det var det långt ifrån, men de
drevos av ledare, som kunde vara de mest förvirrade ibland
människor, och därför gingo de fram så där. Skulle de få hållas? Nej,
i havet med dem, och hell de tappre, som satte livet på spel för att
störta dem dit! Skam åt den, som fegt drog sig undan!
Ty vad skulle man göra annars? Här kunde man inte övermanna
en och en. Här fanns ingen annan utväg — ingen annan än den
där apparaten, som ögonblickligen skulle kunna säga oss, vad män
och kvinnor samfält å vardera sidan innerst tänkte, därvid enligt vår
övertygelse denna tanke skulle taga form av skiljedom. Så långt
hade vi under Cuba-krigets tid icke hunnit i våra spekulationer.
Annars skulle vi naturligtvis ha frågat även general Booth, vad han
ansåg om den utvägen.
Men vi gjorde honom denna gång en fråga till, en fråga om
tingen, som komma. Att general Booth skulle gå till himmelen,
därom fanns förstås intet tvivel hos honom, eller hos någon annan. Men
vi tvivlade ändå, sade vi, under viss förutsättning. Vi bådo honom
tänka efter. Vi antogo att han höll av sin hustru. Det kunde hända
att hon inte var i himmelen. Tänkbart var det ju att hon inte var
där. Skulle generalen då själv gå dit!
Nu gav han sig icke alls in på frågan. Han sade bara, att
amerikanska journalister också brukade spörja så där ibland. En dåre
kunde, ville han säga, fråga mer än sju vise kunna besvara. —
Återseendet av våra kära, det är vad vi äro ute för, och de stora
mötena här i livet, mellan makar, mellan föräldrar och bam, mellan
syskon, mellan vänner, äro förmodligen ingenting annat än en upplaga
på nuvarande plan av ett sådant återseende. Det är återseendet det
gäller. Och är inte det nog?
Men är det garanterat? Ja, kan icke det måttlösa undret i
världens inrättning få räcka som borgen? Visst ser det ut som om
allting försvinner och allt rives sönder, men det är icke sagt att det
är vad det synes vara. En stad försvinner också för oss, när vi resa
ifrån den, men hade vi kikare skarpa nog, så skulle vi kunna söka
upp den igen. Bilderna från avlägsna stjärnor komma till oss efter
tusenden av år. Hade vi instrument skarpa nog skulle vi kunna följa
bilderna hela tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
