Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Urnordiska runinskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enär man var van att finna runornas ljudvärde i
namnens begynnelseljud.
Emellertid saknas ingalunda urnordiska runstenar;
som icke se ut att hava något trolskt syfte. Dock
kan man ju icke veta, om icke en runinskrift, som
en efterlevande nämnde sig egna en avliden, i själva
verket avsåg att genom blotta anbringandet av
dessa runor göra den döde samma tjänst, som de
anförda förbannelserna åsyftat.
I samma blekingska trakt som Stentoften-stenen.
finnes den nästan samtidiga runstenen vid Istaby
[1]
med inskriften:
AfatR hAriwulafa hAþuwulafR
hAeruwulafiR warAit runaR þAiAR.
»Efter Hariwulf skrev Haduwulf, son till
Heruwulf dessa runor.» Med A betecknas här en
annan ändring av den gamla j-runan än ᚼ, som med
betydelsen a trätt i stället och blott finnes i denna
inskrift. Ett par av personnamnen i denna inskrift
finnas ock på Stentoften-stenen och hava säkert
burits av en framstående släkts medlemmar. Deras
namn börja med samma ljud, liksom rimmet bildas
i den fornnordiska poesien.
Från 400- och 500-talet härröra emellertid de flesta
av de fåtaliga urnordiska runstenarna, och deras
inskrifters språk är vida ålderdomligare än de blekingska
från slutet av 600-talet, och deras runor äro
mest de samma som på Vadstena-brakteaten. Även
dessa inskrifter synas till innehållet, om ock kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
