- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
158

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders i Karlshult

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men det gjorde han aldrig. När gumman efter
månader läkts, sköt underkäken likväl allt fortfarande ett godt
stycke utanför, så att kvinnan sedan dess såg ut i
muntrakten såsom ett sådant där svinok, som de begagnade förr
i tiden.

När hon nu likväl gick omkring med flaskan bland
likföljet, tyckte vi ändå, att hon just inte såg så
anskrämmelig ut.

Men det var väl kanske flaskan, som i våra ögon klädde
upp henne, och därtill voro vi ju vana att se gumman. Men
den, som första gången fick ögonen på henne, blef allt
förbluffad.

Och så gingo vi högtidligt och anständigt efter likvagnen
åt kyrkan till och upphöjde med vårt tal den dödes
förtjänster och nämnde om hans bravater.

— Jaha, stränger va’ han, men karlafasoner hade han
— pep Lotta i Bo. — En gång, när jag va’ där uppe, kom
han in litet fuller, och hustrun höll på att koka en gryta
välling i spisen. Rätt som han gick på golfvet, blef han
arger på Stina för att hon inte tog rätt på hans snusdosa
kvickt nog, och så gick han fram till spisen, körde in foten
bakom grytefoten och hifvade ut grytan på golfvet, så att
vällingen yrde öfver hela stugan och stänkte upp kring bå’
bord och bänkar!

— Sådan karl ä’ ja’ när ja’ blir rasande! sa’ han.

— Jojo men, där va’ bå’ homör och karlatag i honom!
inföll Anna i Liarne.

— Dom får säga hva’ som helst om Anders, men herre
var han te å kunna ta bukt på kvinnfolk — lät gamle Sven
Månsson i Åtterås.

Och när han tittat efter, att änkan och de andra
fruntimren inte kunde höra’t, berättade han, att alla beklagade
Anders, när denne gifte sig, ty — hviskade han — argare
och oregerligare människa har aldrig trampat jorden än
Stina där framme, när hon var ung!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free