Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. UR SANDVIKENS KRÖNIKA. Av fil. kand. Göran Hedin - Det nya bolagets första tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
KUNGLIGT BESÖK I SANDVIKEN
En gång kom även kung Oscar på besök. Det hände på sommaren
1875, och lian och drottningen blevo naturligtvis mottagna med all
den pompa bruket var mäktigt. Bland alla de arrangemang i
verkstäderna och på andra håll, som för tillfället hade vidtagits, var det
särskilt ett, som, åtminstone om man får döma efter de gamla
Sandvikarnas egna minne, gjorde starkare intryck än de andra. Det var en
parad av skolpojkar, uniformerade, drillade och utrustade med
trägevär av den mångkunnige folkskolläraren. Eftersom de allra flesta
o o o
berättelser, som finnas bevarade från verksbesök vid denna tid,
huvudsakligen uppehålla sig vid målande beskrivningar av
bessemerprocessens förlopp, kan det vara anledning att här citera något av, vad de
höga gästerna enligt samtida press fingo uppleva:
»Sedan coquillen blivit vederbörligen fylld med den flytande järnmassan, hörde
man först ur dess inre ett dovt buller, likasom då åskan höres på avstånd. Detta
buller blev så småningom allt starkare och starkare tills det övergick till det
doms-basunaljud, som verkar på en gång upphöjande och förädlande. Det är en
ele-menternas strid, som visar på en gång människans storhet och obetydlighet —
omöjlig för övrigt att med ord beskriva. Ju fruktansvärdare det dånade i coquillens
innandöme och ju häftigare den sände ut sina stjärnmassor, desto tydligare kunde
man på de höga åskådarnas anleten läsa stigande hänryckning och beundran.
Ovanför bessemerlågan, dock utan att i någon mån skymma densamma, syntes
en transparang med konungens och drottningens krönta namnchiffer. Men allt
har en ände och så även denna festblåsning.»
Då man, som tidigare nämnts, ej var särdeles angelägen om besök,
som kunde innebära risk för de tekniska hemligheterna, intogs mången
gång en ganska bestämd försvarsposition, varom bl. a. följande
brevutkast (av Konsulns hand) bär vittne:
»— Jag har redan i de engelska tidningarna sett, att Motala inbjudit the Iron
& Steel Institution att där hålla sitt möte nästa höst, men jag kunde knappt tro
det vara sant, då det synes mig hänsynslöst (för att icke uttrycka det skarpare) af
Motala att göra en dylik inbjudan. Våra verkstäder äro ej i det skick, att vi kunna
visa dem för herrarna från Iron & Steel Inst. Det enda vi kunna skryta af är
qvaliteten hos våra jern- och stålprodukter, men däremot icke af våra opraktiska
tillverkningsmetoder.
Om emellertid Iron & Steel Inst. skulle antaga Motalas inbjudan och komma öfver
till Sverge, är jag säker på att S. J. A. B. gerna låter dem bese sina små
anläggningar och visar dem all möjlig gästfrihet, såvida bolaget i god tid får meddelande
om herrarnas ankomst. Dock vill hvarken bolaget eller jag sjelf vara oförskämd
nog att sända någon som helst inbjudan till Iron & Steel i England, vilket jag ber
Eder noga observera.»
Året 1878 medförde för konsul Göransson personligen en gynnsam
förändring. Detta år kunde nämligen hans konkurs avskrivas. Det hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
