Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. DEN EKONOMISKA UTVECKLINGEN - A. H. Göransson och grundläggandet av Sandvikens försäljningsorganisation. Av förutv. verkställande direktören i Jernkontoret doktor Axel Wahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 DEN FÖRSTA AFFÄRSRESAN
nådes genom Enskilda Banken. Han lämnade Sandviken omedelbart
efter julen 1868 och stannade ett par veckor i Stockholm, där han
tillsammans med den blivande huvudagenten för Sverige, Wollert,
besökte ett stort antal förbrukare av stål. Han uppsökte bl. a. åkare,
vagnmakare och hovslagare etc. och fick en del smärre
provbeställ-ningar. Men framförallt uppvaktade han järnvägsgeneralen, Troilius,
som lovade att »släppa Surahammar och hädanefter taga
Sandvik-tyres». Sandvikens pris för lok- och vagnstyres i Sverige synes vid
bemälda tidpunkt hava utgjort c:a 59 och 42 riksdaler per 100 kg.
respektive. Ett tvivelsutan ganska högt pris. Men själva göten för
tyres kostade c:a 100 per ton, och tyrestillverkningen med kombinerad
smidning och valsning samt ganska stor kassation var ävenledes dyrbar.
Från Stockholm reste Göransson till Köpenhamn, där uppehållet
blev kort. Arbetade för hjulringar och järnvägsaxlar, hjulskoningar,
vanligt stångjärn m. m. Till Hamburg kom han den 12 januari och
träffade omedelbart »farbror Schmidt», som tydligen gärna ville bliva
huvudagent för Tyskland. Men Göransson lät denna fråga förbli
svävande, och Schmidt utlovades 5 % kommission på vad han kunde sälja.
Den 16 eller 17 januari anlände Henrik till Paris och besökte
omedelbart bankirfirman Mallet Frères för att få rekommendationer till
diverse järnvägar. Mr Mallet intresserade sig för honom på
mångahanda sätt och förde honom bl. a. tillsammans med en Henri Bevau,
som i sin ordning hjälpte Henrik till rätta och, efter mycken
brevväxling hem, slutade det hela med att Bevau blev Sandvikens representant
för Frankrike och Spanien, med vilket senare land denne även visade
sig hava goda förbindelser.
Vad Göransson framför allt var angelägen om var att sälja tyres.
Tydligen hade Sandviken gjort en provleverans till »nordbanan»,
men det visade sig ytterst besvärligt att få klart besked om huru denna
utfallit. Krupp garanterade, att hans ringar skulle hålla 100 000
kilometers körning, och detta hade även Sandviken måst göra, utan att
veta hur en dylik garanti skulle ställa sig i verkligheten. Och så får
Henrik Göransson en vacker dag — som han själv skriver — ett
»åskslag», i det han erfor, att trenne Sandviktyres vid nordbanan kasserats
efter respektive 60 000, 44 000 och 24 000 kilometer i stället för
garanterade 100 000. Läget blev då i hast synnerligen bekymmersamt,
men lyckligtvis erfor Göransson efter några dagar, att ingen ring från
Krupp någonsin hållit de garanterade 100 000 km! Och då andades
Göransson lättare. Emellertid framgår det ganska tydligt från
korrespondensen, att bessemerhjulringarna ännu icke voro så jämna och
13 — 37223.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
