Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jorden. Seden att bränna liken infördes längre fram. Å
begraf-ningsplatsen Iades en sten mellan liket och dem, som fört det
dit, på det dessa sålunda måtte skyddas mot döden. Ett offer
förrättades, hvari den aflidnes änka och de öfriga kvinnorna inom
hans släkt deltogo, och bågen, som man satt i den dödes hand,
togs därur, i samma stund liket nedsänktes i grafven. I en af
vedahymnerna förekommer en bön, som upplästes vid dylika
tillfällen, däri det heter: »Jord, öppna dig. Var honom ej för var mild!
trång. Förvara honom, såsom en moder höljer sin son i sin
mantel. Hädanefter har du här din boning, måtte Yama förläna
dig en plats där ofvan!» Äfven vid likens bränning förekomma
i vedaritualerna böner, sådana som denna: »Värm, Agni, med
dina lågor den dödes eviga del, bär den mildt upp till de
frommes värld».
De hädangångne höllos alltid i stor helgd. Man firade
högtidligt deras minne. Gudstjänsten var högst enkel. Hvarje
husfader tände själf offerelden och höjde bönen för sig och de
sina. Kvinnorna voro icke uteslutna från offren. Dessa
förrättades inom husen å härden eller i fria luften å ett altare. Offer
af djur forekommo icke under den äldre vedatiden. Ännu mindre
forekommo några människooffer. Icke det ringaste spår till sådana
gräsligheter kan upptäckas i vedaskrifterna. Offren åt gudarne
utgjordes vanligen af ystad mjölk, sädeskorn och kakor.
Enligt antydningar i den äldre vedaliteraturen kunde
människornas inflytande på gudarne icke vinnas blott genom flitigt
offrande. Därtill kräfdes ock ett upphöjdt sinne, andakt och en
trägen, brinnande bön, som icke släpper gudomen, innan han
bönhört den tillbedjande själen. Först i senare tid antaga bönerna
karaktären af trollformler, med hvilka man troddes kunna göra
gudarne beroende af människans vilja.
De voro lefnadsfriska naturbarn, dessa våra gamla indiska
stamfränder. I allt, som väckte deras undran, sågo de en
gudomlighet. Men de goda gudamakterna voro, enligt deras
föreställningar, så öfverlägsna de onda, att de inte behöfde blidkas med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
