Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brahma-
läran.
blodiga offer, utan det var tillräckligt att mot dem försäkra sig
om de välgörande gudarnes skydd medels gåfvor, som skadade
ingen men förnöjde de offrande själfva. De blickade tillitsfullt
upp till de höga väsendena i luften och ljuset. De förtröstade
ock på eldguden, som stannat kvar på jorden. Och i honom
sågo de icke en Moloch, som skoningslöst förtärde det käraste de
egde, utan en vänlig hemmets gud, som samlade dem kring härden.
*
Det är omtaladt, att vedainderna i ett visst utvecklingsskede
började dyrka själfva bönen (Brahman) som en gudomlighet,
hvilken slutligen betraktades såsom mäktigare än alla gudar, såsom
den, hvilken behärskar gudarne och uppehåller himmel och jord,
hvarjämte är antydt, huru man sålunda öfverskridit den s. k.
naturdyrkan och kommit till ett andligt gudsbegrepp. Därmed inleddes
ett nytt skede i den religiösa utvecklingen i Indien. Det
sammanföll med indernas utbredning öfver området sydost om
sjuflods-landet och bosättning vid Ganges’ stränder. Här antog den
gamla ariska odlingen ett helt annat skaplynne än förut. Ur
veda-religionen utvecklade sig brahmanismen eller brahmanernas
prästlära (ungefär ett tusen år före vår tidräkning), och den gamla
religionens friska ursprunglighet blef småningom nästan helt och
hållet utplånad. Enligt brahmaläran hade allt utströmmat från
Brahma. Hvarje varelse stod lägre, ju aflägsnare den var från
tillvarons källa, världens yttersta orsak, hvilken såsom oändlig ej
kan betecknas genom jordiska begrepp. Lägst bland dessa
utflöden stod materien, och den var liktydig med det onda och
orena. I stället för den obrutna enhet mellan det andliga och
det naturliga, som kännetecknat den gamla ariska
världsåskådningen, trädde här ett motsattsförhållande. Endast genom att
frigöras från materiens band kunde människorna närma sig
saligheten, föreningen med gudomen. Vägen därtill var lång och svår
— en själavandring genom otaliga lifsformer. I en ändlös bana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:18:32 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sehop/0178.html
