Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framdrifvas alla materiella ting. Därunder växla deras former
oupphörligt för att efter vissa kretslopp återvända till samma
existens. Vi kunna därför anse vår jord och alla himlakropparne
som ting, hvilka, efter att ha haft ett födelseögonblick, fortlefva
en tid, hvarunder de h^sta mot en oundviklig undergång, hvarpå,
efter oräkneliga tidsåldrar, liknande utvecklingar skola ske och
liknande händelseföljder inträffa om och om igen.
Men i brahmaskrifterna uttalas den åsikten, att det fins en
allt genomgående ande af samma natur som människans själ,
med hvilken den synliga naturen är oupplösligt förbunden.
Människosjälen är en del af detta allt genomträngande grundväsen,
hvilken för en liten tid blifvit skild från sin urkälla och satt i
förbindelse med kroppen, men i kraft af en oundviklig
nödvändighet förr eller senare skall återförenas med henne, lika
oundvikligt som floderna rinna tillbaka för att förlora sig i oceanen,
från hvilken de uppkommit. Då ett så heligt väsen som
människosjälen icke kan utsättas för det onda, utån att besmittas, kan hon
därigenom bli oförmögen att återförena sig med det oändliga
rena väsen, från hvilken hon utgått. Så uppstår för henne
nödvändigheten att genomgå en reningsprocess. Enär människolifvet
är kort, förlänges reningstiden därigenom, att den syndiga själen
träder i förbindelse med andra former och öfverflyttar i andra
kroppar, där hon kan aftvå sin ondska och tillräckligt bereda sig
för sitt uppgående i den oändliga renhetens ocean. Medlen att
förkorta själens vandringar och bringa henne till ro äro ett fromt
lif, botgöringar och bön samt ett djupt försjunkande i betraktelser
öfver det högsta väsendet.
Denna lära om själavandringen leder till en djup aktning för Aktning
lifvet i alla former. för Ufvet.
Brahmanernas filosofiska tankar gingo naturligtvis öfver
mängdens andliga synkrets. I folkföreställningen blef Brahma —
det gudomliga urämnet — den högste guden, till hvilken alla
andra gudar stodo i ett underordnadt förhållande. Såsom den
hemlighetsfulla urgrunden, från hvilket allt ändligt framgått och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
