- Project Runeberg -  Världsfreden /
208

(1900) [MARC] Author: Klas Pontus Arnoldson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När han imellertid i sin reformifver syntes de äldre
församlings-medlemmarne allt för radikal, uppkom en söndring, som ledde
därhän, att Keschab jämte många andra af de yngre brahmos
utträdde ur den äldre kyrkan och bildade 1866 ett särskildt
samfund under namn af Brahmo Somaj i Indien, medan moderkyrkan
kallade sig Brahmo Somaj i Kalkutta. Den nya brahmokyrkan
med Keschab Chandar Sen i spetsen yrkade på den renade
gudstrons fulla tillämpning på samhällslifvet, alltså kastväsendets
fullständiga afskaffande, allmän undervisning, förbättrandet af
kvinnans ställning o. s. v. Hon har också värkligen lyckats
genomföra flere humana reformer och allt jämt gått framåt i både antal
och inflytande. Det gifves nu mera knapt en enda betydande
stad i Indien, där man icke finner en eller flere
brahmoförsam-lingar eller andra föreningar med samma syfte. Och det lär kunna
sägas utan öfverdrift, att nära nog hela det bildade och tänkande
Indien dag för dag närmar sig Bramo Somajs religiösa ståndpunkt.

Denna kyrkas gudstjänst — har man sagt — är görandet
af Guds vilja, hennes tämpel ett rent hjärta, hennes ceremonier
goda gärningar, hennes offer uppgifvandet af själfviskheten, hennes
botgörelse afståendet från synden, hennes pilgrimsort de godas
samfund, hennes vedabibel kunskapen om Gud. I motsats till
brahmanismen i allmänhet söker hon alltså icke fullkomligheten
genom undertryckande och dödande af det naturliga hos
människan. Hon fordrar icke ett uteslutande andligt lif, utan en fri
och allsidig utveckling af alla våra anlag och förmögenheter.
Denna fordran har afseende äfven på ett kommande lif, för hvilket
vi måste uppfostra oss här. Vi kunna där icke undkomma
värk-ningarna af vårt lefverne här. Men då brahmokyrkans bekännare
anse straff blott såsom medel till förbättring eller rättelse, så
betrakta de en evig osalighet som det orimligaste af alla
orimligheter. Den vilsekomne skall efter sina irrfärder genom många
lifsformer slutligen luttrad som den förlorade sonen återkomma
och med öppna armar mottagas i fadershemmet.

*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sehop/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free