Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tilly. Den 12 maj tillbragtes på samma sätt.
Tilly skref och underrättade käjsaren om sin framgång med de ord, att
>en sådan Victoria hade icke varit sedd allt sedan Trojas och Jerusalems
fall.» Också kunde Magdeburgs förstöring i många hänseenden jämföras med
nyss nämda fasansfulla uppträden. Staden egde förut 40,000 människor.
Efter branden funnos vid lif endast 1,000 i domkyrkan undangömda personer,
några andra kringirrande flyktingar och 40 bland de förmögnaste borgarne,
af befälet räddade i hopp om rik lösen; alla de andra hade svärden eller
elden skördat. Man hade mycket att göra för att någorlunda rensa gatorna
till det högtidliga intåget, och öfver 6,000 lik kastades i Elben, förutom det
stora antal, som uppbrunnit eller som hoptals nedgräfdes i stora gropar
utanför staden. Den 15 maj höll Tilly sitt högtidliga intåg, omgifven af höfdingar
och i spetsen för sin krigshär. Uti domkyrkan förrättades gudstjänst efter
katolska bruket, och under salvor af kanoner och handgevär sjöngs Te Deum
öfver den vunna segern. Det påböds att staden hädanefter skulle i stället
för Magdeburg kallas Marienburg, till fältropets och den heliga jungfruns
ära, och jungfru Maria med barnet på armen skulle, i stället för den forna
bilden, i stadens sigill insättas. Några dagar härefter utbrast, af obekant
anledning, en häftig eldsvåda uti Tillys läger. En betydlig del däraf lades i
aska, och hvaribland äfven största delen af det i Magdeburg tagna bytet.
Så långt vår svenske häfdatecknare. Tilly, som
ursprungligen var bestämd för det andliga ståndet och hade uppfostrats
af jesuiter, skall ha varit en god soldat, en högt begåfvad
fältherre, och lär i öfrigt af eftervärlden vara allt för mycket
misskänd, enligt hvad hans beundrare försäkra. Sådana finnas ännu
bland tongifvande författare. I historierna kallas han samdräktigt
en »oegennyttig och hederlig man». Här liksom i allmänhet vid
lofprisandet af riktige hedersmän kunde man behöfva stärka sig
med dessa kraftord af Jos. de Maistres: »Jag vet icke, hur en
skurks själ ser ut. Men jag vet, hur det ser ut i en hederlig
mans. Den är gräslig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
