- Project Runeberg -  Världsfreden /
531

(1900) [MARC] Author: Klas Pontus Arnoldson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

grundsatser om billighet och rättvisa. 1 sitt tal om freden intager
han en hög sedlig ståndpunkt. Hufvudtanken i talet är, att
allenast rättfärdighet kan grundlägga en varaktig makt, och att
statens olyckor komma däraf, att denna grundsats icke erkännes,
än mindre blir tillämpad. Sker uppror, så är orsaken vanligen
de styrandes sedliga fördärf. Isokrates betonar, att staters så
väl som individers lycka är att söka i sedlighet, måtta och klok
försiktighet. Han är en afgjord motståndare till krig. Vapnen
borde nedläggas. Borgarne skulle då få fred, handeln åter
uppblomstra, och det nu så arma och hungrande folket kunna få i
ro arbeta sig upp till välstånd och lycka. När tvång icke längre
råder, men rättfärdighet, skall krig blifva en omöjlighet.

Stoiska skolans filosofer värkade på en vid, världsborgerlig Stoikerna,
grund. För dem voro ej blott alle vise hvarandras jämlikar. De
förfäktade ock den upphöjda idén, som sedan blef kristendomens
bärande frälsningstanke, att alla människor äro bröder, oberoende
af ras, nationalitet och samhällställning. I själfva värket voro de
så långt före sin tid, att de insågo allt lefvandes och alla tings
samhörighet. Den för folk i allmänhet ännu främmande tanken
om människosläktet såsom en organisk enhet af förnuftsvarelser
var klar för dem. Men icke nog därmed. De visade utsikter
till människans högsta fulländning i medvetandet att vara
oskiljaktig från det minsta som det största i hela världsaltet.

*



Romaren Cicero (106—43 f. Kr.), som prisade Isokrates
hufvudsakligen för dennes stora mästerskap i talarekonsten, var
väl icke fullkomligt af den grekiske filosofens anda. Så ansåg
han gladiatorspelen åtminstone ha det goda med sig, att de
motarbetade veklighet samt ingåfvo mod och dödsförakt. Detta
ytliga och vrånga betraktelsesätt, sammanstäldt med hans
värk-samhet som statsman i det hela, vittnar imot Cicero. Men han
var dock en ideelt anlagd tänkare, som trodde på det godas makt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sehop/0537.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free