Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mödor eller omkostnader, utan att afsäga sig bekvämligheter och
nöjen, kan suveränen företaga krig som gälde det ett lustparti.
Ett dylikt missförhållande afhjälpes, så snart staterna förena aii«.b vai.
sig till ett ömsesidigt förbund, hvars bestämmelse vore ett redligt
uppfyllande af ingångna öfverenskommelser. Jämte det man
skulle afsäga sig allt förvärfvande eller intagande af andras
landområden och afskaffa stående härar, samt besluta att icke åsamka
sig statskulder i och för krig, borde staterna själfva erhålla
kon-stitutionel styrelseform, så att undersåtarnes bevillningsrätt för alla
möjliga statsutgifter vore förutsatt och gällande, samt suveränen
sålunda blefve statsmedlem och icke mer vore liksom egare till staten.
På sådant sätt organiserade stater kunna stå till hvarandra
i ett lagbundet förhållande. De skulle i en därefter lämpad
gemensam förvaltning åt hvarandra tillförsäkra likartade fördelar.
Omslutna af en sådan lefvande och förnuftig rättsordning, skulle
civiliserade stater ej häller intaga en fientlig hållning gent imot
främmande nationer, utan nöja sig med att hos dem upprätthålla
den för handelsförbindelser och likartade förhållanden nödiga
allmänna gästfriheten i fråga om fritt tillträde och säkerhet till
person och egendom för medlemmar af egna samfund.
Qemensamhetskänslan har redan utvecklat sig därhän, att en
världs-rättskränkning å ett ställe på jorden, kännes på alla ställen. Därför borgarrätt,
är idén om en världsborgarrätt ingen fantastisk eller öfverspänd
föreställning om rätten, utan en nödvändig utfyllnad af den oskrifna
lagboken. Den är så väl stats- som folkrättens naturliga
framväxt till en allmän människorätt öfver hufvud och sålunda till
den eviga freden.
Att värkliggöra ett allmänligt rättstillstånd, är visserligen ett
mål, som vi endast genom en långsamt fortskridande
odling-kunna uppnå. Men är det nu en gång ens plikt att värka därför,
så är den eviga freden, som följer efter de hit intills falskeligen
s. k. fredslut — egentligen blott vapenstillestånd — ingen tom
idé, utan en uppgift, som steg för steg löses i mån som det
gemensamt mänskliga kommer till klarhet hos folken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
