Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mot
Krimfariget
Ensam.
han betecknade som ett »jättestort system för att skaffa
fattighjälp åt engelska aristokratien». Med mod och kraft bekämpade
han den politik, som ledde till Krimkriget 1854—55. Han deltog
ock i en deputation af fredsvänner, som sökte förmå käjsar
Nikolaus att afvärja det hotande kriget. Om detta krig yttrade
han i underhuset i början af 1855:
»Jag kan icke annat än konstatera hos husets medlemmar
en obehaglig stämning gent imot den nya rapport, som hitväntas
från östern. Jag tror icke, att edra trupper skola blifva slagna i
sammandrabbning med fienden, och att de skola drifvas i hafvet,
men jag är säker på, att många hem i England, hvarest nu råder
ett kärt hopp, att den så långt frånvarande skall återvända —
många sådana hem skola blifva ödelagda, då den nästa rapporten
kommer. Dödens ängel sväfvar ned öfver oss. Man kan nästan
höra hans vingar susa. Det gör ingen nytta att som i gamla
dagar vid barnamorden i Egypten med blod bestryka
dörrtrösk-larne till de hus, som skulle skonas. Nu hämtar han sina offer
på herremannens gods, i rikemannens palats lika så väl som i
de fattiges och eländes koja. Och därför är det som jag i alla
klassers namn riktar till eder denna högtidliga förklaring: Jag
är icke statsman. Jag är en allmän borgare, representant för
en stor mängd människor. Gud gifve, att jag icke måste
vara ensam om att fördöma detta krig! Och till och med, om
jag skulle blifva den ende, till och med om min stämma förlorar
sig och går under i vapengnyet och skrålet från en besoldad
präss — så kan jag alltid lugnt trösta mig därvid, att icke ett
ord af mig har bidragit till att föröda mitt lands förmögenhet
eller till att en droppe blir spild af mina landsmäns blod.»
Bright stod ensam mot en krigsgalen folkrepresentation
Befolkningen i Manchester, som han representerade i parlamentet,
brände honom in effigie. Han nedlade sitt mandat och bidade
sin tid. Så drog han sig tillbaka från politiken och skötte i
Italien och Sveits några år sin försvagade hälsa.
Först 1858 trädde han åter fram på stridsfältet såsom repre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
