Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Profeten.
Ministern.
finna vi någon eländig intrig, för hvars försvarande edra flottor
fara öfver oceanen, edra arméer gå förlorade i hvarje luftstreck
och edra söners dyrbara blod förspilles som hade det intet värde.»
Under nordamerikanska inbördeskriget stod han helt och
hållet på nordstaternas sida. Vid krigets utbrott begagnade han
alla möjliga tillfällen för att klargöra deras goda rätt. Han
motsatte sig med stigande ifver hvarje intervention till sydstaternas
förmån. Ingen förde som han frihetens talan, i »en orubblig
förtröstan, att Gud i sin oändliga barmhärtighet slutligen skulle
låta friheten komma alla sina barn till del». De styrande
klasserna i England stodo nästan som en man på Sydstaternas sida.
Men John Brights tro på den stora republiken vacklade icke ett
ögonblick, icke ens i de dystraste stunderna. I ett tal, som han
höll 1862 i Birmingham, yttrade han sig i följande profetiska ord
om det väldiga framtidsriket: »Jag har en annan och långt
vackrare syn för min blick. Kanske är den blott en vision, men jag
vill omhulda den. Jag ser en vidsträckt rad af stater sträcka sig
i oafbruten linie från den frusna norden till den glödande södern,
från Atlantens vilda böljor i östern långt bort till Stilla oceanens
lugnare vatten, och jag ser ett folk och ett språk en lag och
en tro och i hela denna ofantliga kontinent ett hem för friheten
och en tillflyktsort åt de förtryckta från hvarje folk och hvarje
luftstreck».
År 1868 ingick Bright i Gladstones nybildade kabinett som
handelsminister. En af hans vänner skrifver härom: »Sedan
han inträdde i ministären fingo vi lyssna till detta rörande tal, i
hvilket han sade oss, hur mycket hällre han skulle ha velat
besvara mr Gladstones anbud med Ruths ord: Jag vill lefva
bland mitt eget folk». På grund af försvagad hälsa nödgades
han snart (1870) taga afsked och lefde sedan flere år i nästan
fullständig tillbakadragenhet från politiska göromål.
Först 1875 började han ånyo taga en liflig del i de
parlamentariska debatterna. Från 1876 bekämpade han med hela
makten af sin oförlikneliga vältalighet Beaconfields orientaliska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
