Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 FINNARNA UNDER MIN UNGDOM.
afröjt sveden och därpå utbredt gödsel, hvarefter själfsått
gräs uppspirat. Som gödsel årligen pålades, växte på dessa
vallar, som den afröjda marken benämndes, ymnigt med gräs
och blommor. Åbyggnaderna på en sådan fäbodvall voro
tämligen lika dem vid "hufvudgården, fastän enklare och
färre till antalet. Pörte. kokhus, fähus och en så kallad
»kved» eller inhägnad, där småkreaturen, ibland äfven de
större djuren, den varmaste årstiden hade sitt tillhåll under
nätterna, flyttades årligen, och därigenom ökades själfva
vallen, sedan den blifvit uppbökad och gödslad af kreaturen.
Omkring fäbodarna hade finnarna större och mindre svedje-
fall, som voro besådda med råg, och där skörden kvarstod
på hässjorna till vintren, då den hemkördes.
Årliga afkastningen af ett finnhemman gaf föga eller
kanske snarare intet öfverskott, hvarför ägaren måste fylla
sina behof genom annat arbete än det, han nedlade på jord-
bruket. Så länge han saknade kommunikationer och hans
skygghet afhöll honom från att arbeta åt svenskarna, ut-
gjordes hans öfriga inkomstkällor af det skogen gaf af vildt
och vattendragen af fisk. Då detta icke blef tillräckligt,
vandrade familjen ut, som de sade, »på världen» och lefde
af hvad välvilliga och barmhärtiga människor kunde gifva
dem. Endast husfadern och en kvinnlig person stannade
hemma för att, då våren kom, ombestyra utsädet, och dessa
lefde då hufvudsakligen af mjölk och med bark blandadt
bröd. Våren var finnens svåraste årstid, emedan han då ej
hann med hvarken att jaga eller att fiska, hvilket gjorde
att födan var knapp, tills skörden kunde användas. Vid
denna tid brukade dock den öfriga delen af familjen komma
hem, och vanligen medförde den då något lifsmedei, så
att man kunde draga sig fram, tills man fick hjälp af
grödan. Jämte de lifsmedel, finuen behöfde för sig och de
sina, stod smidesbart järn högt i värde för honom, det var
nämligen mycket dyrt och måste ofta hämtas långväga ifrån.
Då jag gjorde finnarnas bekantskap, hade de slutat med att
själfva skaffa sig järn af myr- och sjömalm, men att de
förut gjort det, därom vittnade de slagghögar och hålor,
man icke så sällan fann vid små älfvar och bäckar. Många
finnar hade smedjor, där de smidde och lagade sina järn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
