Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINNARNA VID ÅRHUNDRADETS MIDT. 29
saker; en och annan af dem hade ärft sina förfäders skick:
lighet och kunde smida rätt svåra arbeten; så funnos på
flera ställen smeder, som kunde göra ganska goda bössor.
Piporna voro utmärkta, och största delen af dem sköt för-
träffligt; stocken och låset däremot voro vanligen at dålig
beskaffenhet. Vid finngården Evertsberg i Dalarnas älfdal
bodde de bästa bössmeder, jag känner till.
Liksom man ibland kunde finna spår efter en fordom-
tima järpvhandtering, så kunde man någongång i skogarna
påträffa små odlingar från förgångna tider. Hvarför dessa
öfvergifvits och gården blifvit öde, kan man naturligtvis
ej nu gissa sig till, men antingen nödår, hungerår eller
pest hade väl varit den sannolika orsaken därtill.
Ungefär som jag nu skildrat, lefde de finnar, jag hade
tillfälle att göra bekantskap med under 1830- och 1540-
talen. Efter denna tid, då jag kom i beröring med finnarna
i Norra och Södra Finnskoga kapell, hade det på det hela
taget blifvit bättre ställdt för dem, som bodde i landskapets
sydliga del; i de nämnda socknarna var befolkningen vis-
serligen ännu i mycket knappa omständigheter, men den
repade sig dock så småningom, därigenom att skogshandte-
ringen, som redan då hunnit framtränga dit, ganska hastigt
ökade sig och gaf tillfälle till arbete, hvaraf finnarna flitigt
begagnade sig. De, som bodde nära Klarälfven med dess
bifloder, hade redan i många år haft god arbetsförtjänst
genom skogshandteringen och äfven kunnat sälja timmer,
och de, hvilkas timmer köptes af norrmännen för att sedan
vidare fraktas på Glommens vattenområde, voto välbärgade,
en och annan till och med förmögen.
Man kan säga, att finnarna i Värmland vid slutet af
1340-talet hade hunnit så långt, att de voro i någorlunda
goda omständigheter, hvilket bland annat märktes därpå,
att tiggarskarorna nu märkbart hade glesnat. Visserligen
inträffade äfven under 1850-talet hårda år, men finnarna
kunde då anlita sina svenska grannar, emedan de hunnit
blifva mera vana vid att se och umgås med människor samt
nästan alla förstodo och talade svenska Blott några kvin-
nor och mycket gamla gukbar påträffade jag under nämnda
decennium, som hvarken kunde förstå eller tala nämnda språk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
