Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄSTERSKOGEN. 37
Skogen mellan Elgeåfjorden och Stora Le har icke i
likhet med sina östliga grannar fått namn efter det antal
mil, som skilja vattendragen åt, sannolikt på grund däraf,
att ingen i forntiden vågat att genomgå den så långt som
fram till Stora Le, utan den kallades af den vid Elgeåfjor-
den bosatta befolkningen helt enkelt »Västerskogen» *).
Hura långt den sträckte sig mot norr och söder därom hade
våra förfäder säkerligen ej heller någon kunskap, men nu
veta vi, att den nordväst från nämnda fjord når fram till
riksgränsen och Glommen samt i söder till Venern och
Dalsland.
Under äldre tider föll det sannolikt ingen in, att
skogen eller skogsmarken i denna del af landet kunde ha
något annat’ värde än såsom betesmark, och då gränsen
mellan hemmanen senare någorlunda angafs, torde de trak-
ter och berg, där hvar och en jordägare vallade sin boskap,
varit hvad som bestämde hvarje gårds eller hemmans skogs-
mark. Hvad som återstod tillhörde kronan eller någon
släkt, som från urminnes tider haft jordagods i orten, eller
erhållit det i belöning för gjorda tjänster.
Detta senare måtte hafva varit fallet med Västerskogen,
eftersom herr Axel Sparre kunde gifva Matti Antison Kajland
ord och bref på’ att han och hans kamrat skulle få taga
oeh i ostörd ro besitta land i denna skog.)
Tiderna synas likväl snart hafva förändrat sig, ty redan
1674 tillsatte konung Karl XI i Värmland en jägmästare
vid namn Anders Molitheus. Icke allenast såsom länets
förste jägmästare, utan ock såsom en duktig karl, namn-
kunnig jägare och dödare af björnar, den tiden landets
mest fruktade odjur, har Molithzeus’ namn kvarblifvit länge
i den trakt, där han hade sitt hem. Det berättas att han
stod 1 stor gunst hos konungen, som gaf honom »Grimsbo»
(Grimsbol) gård till arf och ägo. ***)
————————
*) I äldre tider var sannolikt denna skogsdel inbegripen i den tidens
Edaskog, där vägen till Norge gick fram.
**) Se Pavo Makkran, sid. 61.
***) Sagan berättar, att då konungen anställde jakt vid Kungsön, skulle
Molithreus alltid vara med. En gång rusade en stor vild björn emot
konungen, hvarvid alla blefvo förskräckta, men konungen fällde honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
