Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skogsbranden.
En tid af fyra år hade förflutit, sedan Pavo företog sin
vandring till den stora sjön i öster. Nära stranden,
som begränsade den brutna marken vid hans sved i Väster-
skogen, stodo fyra män stödda mot sina lar och räfeor. Det
var våra gamla bekanta: Pavo, Matti, Jossi och Moilainen.
Allas ögon voro riktade mot en punkt på sjön. hvilken de
betraktade uppmärksamt och under tystnad. »Något är på
färde,» sade Moilainen slutligen, »ty annars skulle pojkarna
icke ro för brinnande lifvet med båda årgångarna. Kanske
tiden är kommen, då vi få höra af den där främlingen, ni
tog eder an för några år sedan.»
»Å, har du ej glömt den ännu,» svarade Matti leende,
»vi ha ju icke hört ett ord från honom, sedan vi på vår
kälke drog honom till hans hem, där vi fingo väl betaldt
för den ringa tjänst, vi gjort honom. Jägmästaren, som
svenskarna kalla honom, är ingen man, hvarifrån något ondt
kommer, det är nog något annat, som pojkarna våra ha att
förtälja, då de hinna i land.»
»Vi få tids nog veta det,» anmärkte Jossi. »Men icke
är det något, som händer alla dagar,» tillade han.
Båten tog knappast landfäste, förr än pojkarna, som de
kallades, Per, nu en fullvuxen man, och Matts, en lång och
kraftig yngling, kastade årorna ifrån sig och ropade: »Far,
det brinner i den östra skogen.»
»Är det ingenting annat,» sade Moilainen lugnt och
kastade lien ifrån sig samt tog upp sin pipa. — »Far,» fort-
satte den unge Matts, »det brinner både i öster, norr och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
