Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 SKOGSBRANDEN.
farit under flera veckor, tog elden förvånande hastigt fart
mot öster, där marken var full af torr ljung och ris. Då
solen sjönk, kunde den knappast skönjas för rök, och luften
var kväfvande varm, fastän det redan var afton. Det for-
drades nu i sanning finnarnas förmåga att kunna arbeta
under svåra förhållanden: röken plågade dem visserligen,
och hettan var stark, men de voro från barndomen vana
därvid och höllo därför ut, tills morgonsolen kunde vars-
nas genom röken.
Pavo hade slutat sin del af antändningen. De förut
skyhögt uppfammande lågorna hade aflägsnat sig, röken
började bli tunnare, då en svag västanvind dref den mot
öster, och eldens fräsande ljud hördes ej längre, men ännu
förnams braket af fallande träd, och då och då slogo lågorna
upp mot skyn, som, belyst af morgonsolen, färgade den
alltjämt öfver hela landskapet sväfvande röken i gulbruna
toner, en företeelse, som endast äger rum vid liknande till-
fällen, och som dess bättre nu för tiden sällan inträffar.
I begrundande ställning stod den allvarlige Pavo ute
på mossen och betraktade sitt verk. Den mäktiga förstö-
raren elden hade han slagit med dess egna vapen och tvungit
honom att stanna, men han hade för att uppnå sitt mål
måst ödelägga sin kära skog på en betydande sträcka. Var
detta verkligen nog för att skydda den öfriga delen? Själf
hade han vunnit seger, men hur hade det gått för hans män?
Så trött han än var, fanns det dock ingen tid för honom
att hvila, han måste bort, bort till de sina.
Men hvilka voro i största behof af hans hjälp? På den
frågan tycktes han få ett hastigt svar, ty han skyndade med
raska steg mot norr, ditåt hans käraste vän Matti och hans
son begifvit sig, och ju närmare han kom, dess hasti-
gare blef hans gång, tills han slutligen nådde bäcken, där
hans män börjat sitt arbete. Under det han följde denna,
stego hans förhoppningar om en lycklig utgång af deras
ansträngningar allt mer och mer. Blott på ett ställe hade
elden kommit öfver bäcken, men där hade den dock blitvit
släckt.
När han hunnit i närheten af den norra sjön, bvilken
han visste själf vara i stånd att mota elden, hörde han några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
