Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTER MISSVÄXT. 83
steg, och det var med tungt sinne de återtogo sina dagliga
arbeten.
Ju längre tiden framskred, desto tydligare blef det,
att äfven detta år skulle medföra missväxt, och då skörde-
tiden ändtligen kom, blefvo farhågorna sorgligt nog besan-
nade. Att alla kreaturen icke skulle kunna utfodras öfver
vintern, var det som grep Västerskogens invånare hårdast;
ty äfven foderskörden hade slagit fel såväl på åkrar och
ängar som på skogsslogar. Visserligen hade alla ansträngt
sig till det yttersta för att samla gräs och löf, men att
detta jämte den mossa, man ytterligare kunde anskaffa, icke
skulle kunna räcka för alla kreaturen, därom var man för-
vissad, och man beslöt därför att söka afyttra ungboskapen
jämte en del får och getter.
Det var ej lätt för de i Västerskogens enslighet lef-
vande finnarna att veta, hvart man skulle vända sig för att
finna köpare, och de ansågo det därför vara bäst att råd-
fråga sina i Karlanda boende stamförvanter. Popens Per,
som besökt dem förut, var den, som bäst lämpade sig för
att Ååtaga sig beskickningen. och redan på tredje dagen var
ban åter med det besked, att de två finntorp, i hvilka han
varit, stodo fullständigt öde och öfvergifna — deras in-
vånare hade förmodligen gått ut »på världen». Åkrarna
voro osädda, och ingen hade bärgat det foder, som lyckats
pina sig fram under denna kalla och torra sommar.
Sedan Pavo åhört Pers redogörelse för sin resa, beslöt
han att själf begifva sig till Skillingmark för att där råd-
göra med Jo, hvilken var väl bekant med alla förhållanden
och hade ständig beröring med svenskarna.
Knappast hade Pavo aflägsnat sig, förr än Moilainen
rådde Matts och de öfriga af Västerskogsboarna att gå bort
till de öde finntorpen och bärga hvad som bärgas kunde.
» Visserligen är det långt bort, och visserligen få ni slita
ondt, innan ni i vinter kunna föra hit det ni lyckats rädda,
men det blir dock en god hjälp för oss under denna hårda
tid. Ni behöfva ej frukta, att torpens ägare skola komma
hem i böst och ha boskapen med sig; skulle de göra det,
så träffa ni dem, och de få då behålla, hvad ni bärgat.
Värre är det ej med den saken, och ha de ej återkommit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
