Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 HÅRDA TIDER.
hvilken de endast betraktade såsom något som måste ske.
Människans lifstid bestämdes, ansågo de, af ödet, hvarför
man ofta, då något oförmodadt dödsfall inträffade, hörde
dem yttra: »Han eller hon var ej öde att lefva längre.»
Man hade kämpat sig fram till årets slut, och 1799
hade inträdt wed sträng köld, snöstormar och nederbörd.
Hvad Moilainen befarat: att äfven vildttillgången under
hösten och förvintern skulle bli knapp, hade till fullo be-
sannat sig. Fastän alla som kunnat ströfvat omkring i
skogarna, så hade jakten gått dåligt och det hemförda
villebrådet ej velat räcka för dagens behof, hvarför man
alltjämt hade måst anlita det knappa förråd, man förut
ägde, och slutligen såg sig tvungen att till och med an-
vända de vargkroppar, som man lyckats öfverkomma. Detta
skedde endast med motvilja och gaf Popens Per anledning
att säga en dag, när Pavo och han kommo från kvarnen,
där de tillsammans med bark förmalit alla de ben af fisk
och kreatur, de hittills hopsamlat:
»Det här går ej för sig, Pavo, vi ha nästa gång ingen-
ting att blanda i barken, och i skogarna finnes ej något
att få, hur mycket vi än bjuda till; allt har flyktat från
os38. Älgarna ha svenskarna förföljt hela vintern, det är
spår efter trygor (skarbågar), hvaråt vi än gå, och nu ha
äfven vargarna lämnat oss: vi ha ej ens deras sega och
usla kroppar att slita sönder mellan våra tänder. Själf kan
Jag icke föda mig, och hvad ni andra hopskaffat, behöfva
ni för egen räkning. Jag går ut »på världen», ty någon-
städes måste det väl finnas något att lefva af.»
Per hade i ord uttalat hvad alla i finnbygget länge
funderat på. Matti och Matts hade redan förut tänkt att
gå bort och söka arbete och därmed bröd för dagen, och
nu blef det beslutat, att de borde göra det. Hvar och en
framletade de små besparingar de ägde och allt lämnades
till Pavo, som sedan gaf de bortgående hvad de oundgäng-
ligt behöfde, under det öfverskottet bevarades för de hemma-
varandes behof. Att arbete ej skulle kunna bekommas
i närheten af deras hem, därom voro alla öfvertygade, och
på grund af de erfarenheter, som Matti gjort, då han följde
grefve Sparre som hofslagare och smed, beslöt man, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
