Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 MATTIS ÅTERKOMST.
där jag tänker, att både du och hunden kunna göra nytta
och trifvas.» Redan förut hade jag funderat på hvad jag
skulle svara, ifall grefven gjorde allvar af sin in bjudan, och då
jag tänkte, att ni här hemma nog skulle kunna reda eder utan
mig, svarade jag ja. Rakki och jag fingo bo i smedskammaren,
och dagen därpå började jag mitt arbete. Icke tänkte jag
då, att detta skulle vara så länge, som det verkligen gjorde,
eller öfver vintern, men så snart jag fått en sak färdig, var
det att börja med en ny. Många dagar voro vi äfven i
skogen, där det fanns vildt af alla slag, bland annat hjortar,
af hvilka vi dock ej fingo skjuta många, emedan vi af
fruktan för vargarna icke vågade släppa sådana hundar,
som skälla dagen lång: dessa hörde vargarna och kommo
då långt ifrån och togo bort dem för ass.
När det led mot vårsidan, kom det bref och bud, att
grefven måste resa bort. Då ban ej visste, när han skulle
återkomma, sade jag, att jag åter ville begifva mig till mitt
hem, och däremot hade grefven ingenting att invända, utan
gaf mig hederligt betaldt för mitt arbete samt bad mig
hälsa dig, Pavo, Jo och alla öfriga finnar, att det gick bra
för kungen i kriget. Detta visste jag dock förut, ty vid
jultiden hade det kommit tidningar, att de våra vunnit ett
slag, i hvilket flera tusen ryssar fått sätta till lifvet, och
därtill hade man gjort så många fångar, att man ej kunde
behålla dem utan åter måste släppa dem lösa.
Under min hemfärd, som blef lång nog, har jag icke
försport annat än godt, folket har att lefva af och därtill
korn till utsäde, så att bättre tider synas stunda. Det är
många, som spå, att kungen snart tvingar ryssen sluta fred,
och då komma de våra åter hem.
Jag är glad öfver att vara här igen, och tvingar ej
nöden mig, så går jag aldrig mera ut på världen, ty hemma
är bäst. Och hårdt skall det bli, om vi åter skola jagas
från vår skog, ty med hvad jag nu har och med det, Per
gifvit mig, skola vi kunna möta svåra tider.
Tobaksknippan, som Per sändt till Moilainen och till
Jossi, gifver jag till Tisken, eftersom han nu är man till
min brorsdotter; hvad jag för öfrigt har dela vi vid behof.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
