Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krig och pest.
Så gingo åter några år in på det nya århundradet, och
man lefde som förut ett ensligt lif i Västerskogen.
Tiden upptogs af arbeten med jordbruket, slöjd till husbe-
hof samt af jakt och fiske. Man kände intet behof af att
söka andra människors sällskap, fastän man numera ej fruk-
tade att emottaga främmande personer eller att vid före-
fallande behof infinna sig hos sina svenska grannar.
Invånarna i Västerskogen kunde efter sina färder till
Holmedal och Eljeå icke längre tro, att svenskarna skulle
sväfva i ovisshet om att de funnos till. Då ödetorpen i
Karlanda åter fingo invånare, sammanträffade de en och
annan gång med dessa, och snart hittade kreatursuppköpare
vägen till deras hem. Redan första året efter deras kyrko-
färd fingo de bud om att prästen i Eljeå ville hafva tionde
och fogden skatt.
Matti sade, att det vore bäst att betala, och själf före-
tog han en färd till bygden för att fullgöra det man for-
drade af honom. Genom honom och andra fingo finnarna
underrättelser om det, som mest intresserade dem, framför
allt om kriget. Konungen med sina svenskar hade idel
framgångar, hvilka gladde landets inbyggare på det högsta,
och om ej med nöje så utan knot sände man honom
andra män i stället för dem, som fallit eller återkommit
som krymplingar.
Allt efter som tiden led, blef dock behofvet på solda-
ter större och större, under det antalet unga män började
minskas i betänklig grad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
