Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAG TRÄFFAR VALBORG. 165
Jag sade honom, att det var likadant hemma, och
nämnde, att vi flera gånger haft besök af danskar och norr-
män, samt att vi haft år så svåra, att folket dött af hunger;
vi själfva hade allt emellanåt måst tillgripa barkbrödet, och
för att för framtiden trygga oss mot nöden, hade jag
blifvit hitsänd för att se till, om mors egendom kunde af-
yttras, samt uppbära den inkomst, den inbringat under
årens lopp.
»Allt detta har pastorn redan sagt mig förut,» anmärkte
Kassakoida, sedan jag tystnat, »och det skall nog reda sig
med tiden. Men det är sant: vi må se till, att vi få oss
något till lifs och sedan komma till ro.» Då vi stigit in
i stugan, hade jag svårt för att tro, att åren varit så hårda
för ägaren, som han låtit mig förstå, ty allt i huset visade
välmåga och god bärgning.
Innan min välvilliga präst vaknat följande morgon,
hade jag stigit upp och smög mig helt tyst ur rummet för
att gå ut och se mig omkring. På gården syntes ingen,
och sedan jag lämnat denna, tog jag vägen genom den
björkhage, som skilde Kassakoidas gård från den egendom,
baron Karl gifvit Vappu, och som denna utan betalning
sålt till mor eller rättare sagdt till Pekka Huskoinen, hvil
ken i köpebrefvet inskrifvit mors namn i stället för sitt
eget.”) Innan jag hann genom björkdungen, hörde jag en
sträf mansröst fara ut i hårda ord mot någon, som i kla-
gande och jämrande ton bad om tillgift för en förseelse.
Jag tänkte skynda fram, men i samma ögonblick märkte
jag någon komma gående på stigen, som Jag följde. Det
föll mig då in att dölja mig bakom ett träd och låta den
kommande passera utan att själf visa mig. I mannen igen-
kände jag Kassakoida, hvilken nu icke alls hade det vän-
liga utseende, som då han hälsade prästen och mig före-
gående dag. Då han gått förbi mig, fick Jag lust att se
den, som jämrat sig, och jag fann snart Valborg med håret
i oordning och röda kinder, utför hvilka tårarna ännu
runno.
Så snart hon fick se mig, vände hon sig bort, kväfde
————————————
*) Se Pekka Huskoinen. Sid 282,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
