Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 MATTS FÄRD TILL KARELEN.
snyftningarna och drog ned sitt hufvudkläde. Jag klef
öfver stängslet, som skilde oss åt, och frågade henne, om
hon bodde i mors gård. Först sedan jag upprepat min
fråga, svarade hon, att ingen bodde där, utan att hon var
från granngården. »Hvad heter du då?» frågade jag. »Val-
borg Haakasett,» svarade hon halft snyftande. »Då äro vi
släkt,» återtog jag, »ty min mor heter Gretti Haakasett, och
hennes mor var från denna gård.» Då såg flickan upp.
»Det tror jag icke,» sade hon, »ty de sade därinne i går,
att du var från Sverige.» »Så är det också, »försäkrade jag,
»men kom hit till mig och sätt dig, så får jag språka litet
med dig.» — »Det vågar jag ej, ty jag måste hafva det här
roflandet rensadt före frukosten. Jag skulle haft det färdigt
i går kväll, hade morbror sagt mig, men då fick jag ej gå
hit utan måste hjälpa dem inne i stugan.» — »Och så fick
du bannor i dag?» frågade jag. — »Ja, och jag får nog mera,
ty inte kan jag hinna rensa hela landet till frukostdags.»
Så började tårarna rinna igen. »Var ej ledsen, Valborg,»
sade jag nppmuntrande, kastade af mig rocken och började
rensa roflandet, »hjälpas vi åt, få vi oss nog en pratstund,
innan tiden är ute.» Och det fingo vi, ty bockhornet hade
ännu icke kallat oss, då arbetet var färdigt. Vi slogo oss
ned, och Valborg berättade mig om sin släkt och omnämnde
då bland andra en Bertil Haakasett, som rymt till Sverige
med Kassakoidas faster. Det blef mig då klart, att denna
senare var min mormor, och när Valborg fick veta detta,
flög hon upp och bad mig för Guds skull taga henne med
mig till Sverige och släkten där. Hvad hon för öfrigtsade
mig den gången och sedan, får hon tala om själf, ifall hon
icke redan gjort det. Då frukosttiden var inne, gick hon
ensam hem, och jag följde henne om en stund.
Efter frukosten föreslog Kassakoida, att vi skulle följas
åt och se på mors egendom, hvilket vi äfven gjorde, men
icke blef det mycket tal om köpet eller om ersättning för
brukningen, ty så snart min gynnare vidrörde detta ämne,
slog Kassakoida in på något annat och började orda om
kriget och om de dåliga tiderna.
Under det prästen och vår värd pratade, hade jag blifvit
efter ett stycke, ty Rakki hade något att beställa utmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
