Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRDEN TILL FISKARSTUGAN. 167
kanten af en bäck, men om en stund vinkade den först-
nämnde på mig och sade, då jag hann upp honom och hans
följeslagare, att vi måste begifva oss af igen, om vi skulle
kanna hinna hem samma dag. Jag kunde ju se mig om
litet mera, under det han och vår värd gingo tillbaka till
den senares gård för att rusta, ty Kassakoida ämnade åt-
följa oss till en fiskarstuga, han hade på en ö uti sjön.
Som jag icke hade någon att rådfråga, hvar gårdens
ägor voro belägna, gick jag snart tillbaka och mötte då
Valborg, som på armen hade en stor korg full af nät, hvilka
hon skulle bära ned till båten. Jag tyckte, att korgen var
allt för tung för den späda flickan, hvarför jag tog den
ifrån henne och bar den ned till sjön, där vi hade vår båt,
och där jag sett flera andra ligga uppdragna på stranden.
Knappast bade jag satt korgen ifrån mig, förr än jag fick se
Valborg komma bärande på ännu en korg, och då jag hade
lust att tala med henne litet mera, satte jag mig ned för
att afbida hennes ankomst. »Jag skall med för att ro mor-
bror,» sade hon helt ängsligt, då hon hann fram. Jag tyckte
att det var bra, ty vi kunde därigenom få tillfälle att
språka med hvarandra under vägen. »Det går nog icke,»
svarade hon modfälld, »då vi få vara i hvarsin båt och ro
båda två. Men jag tycker likväl, att det är roligt att följa
dig en bit, fastän jag får arbeta desto mer, sedan ni rest.
Morbror är alltid så svår, då fisket går dåligt för oss. Jag
vet icke, hvarför han just nu vill ut, då vi skola ha så
mycket arbetsfolk i morgon.»
fm stund därefter voro vi ute på sjön. Som Valborg
förutsagt, fingo vi ro hvarsin båt, och då jag såg, att flickan
hade all möda att följa min, stannade jag och bad prästen
taga fatt i den andra båten och binda länken fast i vår,
så att Valborg kunde få hvila sig ett ögonblick. Prästen
var genast villig därtill, och med sin ena arm fullgjorde
han min begäran, hvarefter jag tillropade Valborg att höra
upp med att ro. Kassakoida sade till en början ingenting,
men snart bad han prästen kasta loss, så att vi kommo
fortare framåt, ty Valborg kunde mycket väl arbeta litet.
Lyckligtvis var det nu icke långt till holmen, där Kassakoidas
fiskarstuga var belägen. Han och prästen gingo fram till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
