Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTER I SVERIGE. 195
Hästen störtade ned i den brusande strömmen, och några
ögonblick därefter följde hans kamrat honom samma väg.
»Hvar ha ni hästarna?» frågade Valborg, då vi åter-
kommo. »Det vet du nog,» svarade jag, ty hon hade säkert
sett dem, då de fördes förbi af forsen. »Vi ville ej gifva
dem till de fattiga bönderna, som skulle hafva pinat dem,
och icke heller till vargarna, som snart skulle hafva slitit
dem i stycken.»
Under den dagen fingo vi icke ett ord af Valborg, som
bara gick och gick, fortare än vi, som nu hade våra kuntar
på ryggen.
Att omtala hvad som vidare hände oss under de Sex,
sju veckor, vi vandrade söder ut, skulle ej blifva annat än
delvis en upprepning af hvad jag redan berättat. Vi behöfde,
sedan det började blifva is på vattnen, icke längre frukta
hvarken för ryssar eller pesten. Stundom hade vi bra väder
och hunno långt, stundom dåligt och gjorde korta dagsresor.
Somliga nätter fingo vi tak öfver hufvudet, andra lågo vi
i skogen. Slutligen fingo vi vada i snö ända upp till knäna,
men den kvällen hunno vi också fram till Matts vänner
vid foten af Bågalid”), där vi välkomnades af Nikko och hans
far Oinonen.
Det var icke för tidigt vi kommo dit, ty Valborg var så
medtagen, att hon säkerligen icke skulle kunnat fortsätta
mycket längre. Också kunde de gamla Oinonens icke förstå,
hura den späda flickan kunnat uthärda den långa vägen.
»Du Per,» sade han till mig, »som är så pass gammal, borde
aldrig hafva tillåtit flickan att följa med på en sådan färd.»
Matts måste nu tala om, huru Valborg kommit att göra
oss sällskap, och för öfrigt hela sin vandring och underhand-
lingarna med Kassakoida och prästen. Sedan han slutat,
frågade Öinonen, om vi tänkte begifva oss hem på samma
vägar genom skogarna, som Matts redan förut följt. »Ja,
sådan är vår mening,» svarade vi. »Det är kanske också
bäst,» återtog han, »men icke böra ni begifva er af före
jul eller förr än vinterstormarna rasat ut, så vida ni ej vilja
kvarlämna Valborg, då ni gärna kunna gå» När vi in-
—————————
*) Bågalid —— berg eller fjäll —— finnbyn ligger sydost om Umeå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
