Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 FRÅN NORRA VÄRMLANDS FINNSKOGAR.
som runno västerut, skickades stundom svenska soldater
upp åt finnskogarna. Dessa nedhöggo då timret, så att
hundratals tolfter halfmultnadt timmer finnes än i dag lig-
gande i skogen.
För att handeln likväl ej skulle afstanna, beslöto köp-
männen i Kristiania att försöka muta vederbörande i Sverige,
särskildt dem, som hade med Värmland att göra. Huru
högt upp dessa mutor letade sig väg, är ej godt att säga,
men det påstås, att ej ens landshöfdingarna voro otill-
gängliga. Visst är, att handeln med timmer blef tillåten.
Norrmannen Jon Embretsson på Sysslerud i Solör skulle
få köpa timmer på svenska sidan, några stockar af hvarje
bonde, efter som de hade gårdstal. Stocktalet var dock så
litet, att det aldrig skulle hafva lönat sig, om man hållit
sig efter förordningen. Den förenämnde norrmannen och
trenne från svenska sidan, Karl Karlsson i Bograngen, Henrik
i Skråckarberget och Jon i Tutstad-Dalby, skulle reglera
affären. Finnarna sålde då timmer, men fingo ej ut mer än
halfva värdet, stundom än mindre, ty innan räkningen be-
talades, sammanträdde de förenämnde och drogo af, hvad
som skulle utgå i »mutor».
Då dessa affärer slutligen bedrefvos allt för öppet och
i vida större utsträckning, än de skulle få äga rum, sändes
åter soldater upp för att hindra flottningen till N orge, och det
samlade timret skulle sönderhuggas. När detta manskap
låg på Midtskogen, ditsändes från Norge två stora bränn-
vinsfat, och det blef nu ett sådant lif, att soldaterna visste
hvarken söder eller norr. När nu denna supning som bäst
pågick, kom norskt manskap och öppnade dammarna, och
så gick timret öfver gränsen.
Sedan uppsattes en berättelse härom, i hvilken det
hette, att en så stark flod kommit, att det ej varit möjligt
hålla timret kvar. Så pågick det från 1750 till 1814. Om
man antager, att härunder från nuvarande norra och södra
Finnskoga och Nyskoga årligen utgingo tre tusen tolfter,
— det var nog ändå mer — och om tolftumstolften be-
talades med tjugnåtta kronor, som gamla märksedlar utvisa,
så utgör det afdrag, som utgick till mutor, eller hur det
borde benämnas, fyrtiotvå tusen kronor årligen. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
