Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄTTSTILLSTÅNDET. 257
en utplundring i stort af finnbygden, och finnen hvarken
förstod eller kunde göra något för att hindra det. Han
kom i beröring blott med köpmän, för hvilka vinsten var
allt, samt med lika samvetslösa ämbetsmän.
Rättstillståndet, Finnarnas forna ställning gjorde,
att gåfvor och mutor kommo att intaga ett betydelsefullt
rum i deras lefnadsförhållander. När finnen kom till
prästen, skulle han ej hafva händerna tomma, och när
prästen besökte finnskogarna, så skulle finnarna bestå skjuts
för de lämnade gåfvorna, som utgjordes af getost, smör,
fårkött, ull, lin, strumpor, vantar och vildt m. m. Var det
lämnade ej tillräckligt, så kunde det hända, att barnen ej
sluppo fram vid läsningen; åtminstone var så allmänna
tron. Så skulle klockare och kyrkvaktare hafva sin del,
och vidare länsmannen, som fordrade en slagtad bock och
ett pund smör af hvarje fjärdedels hemman. Voro ej gåf-
vorna tillräckliga, så hade finnen att vänta böter för för-
summadt vägunderhåll och snöplogning. Som finnarna ofta
hade sina vägar liggande långt borta, kanske tre, fyra mil
aflägset, så var det honom omöjligt att hålla dem i lagligt
skick, kanske han ej ens fick veta, hvar hans vägstycke låg.
När vägindelningen ägde rum, så blef ej sällan finnens
rätt trädd för nära. Då till exempel vägen öfver Hvitsand
till Norge indelades, fingo finnarna en fjärdedels wil på
fjärdedelshemmanet, under det älfdalingarna ej togo mera
på hela hemmanet. Under dylika förhållanden kan man
ju lätt tänka sig, att länsmannen skulle ha dem alldeles i
sitt våld. Mutorna gingo ock längre än till länsmannen.
Så till exempel, om finnen hade rättegång med en svensk,
så följde en björnhud med till domaren vid tinget för att
hjälpa honom få bättre syn på rättvisan. När utskylderna
under forna tider skulle redovisas, fingo fjärdingsmännen
ibland på första stämman — ntskylderna erlades på flera
stämmor — gifva revers på, hvad som sedan skulle upp-
bäras. Då nu fjärdingsmännen hade svårt, ibland var det
naturligtvis omöjligt, att få ut skatterna, så tordes han
stundom ej komma mer än till första stämman. Så hände
det därför en gång, att fjärdingsmännen Henrik Hendrik-
son Frisk i Djekneliden, Anders Andersson Setterberg i
17. — Schröder *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
