Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
git upp bönorna ur stekpannan, där hon bränt dem kolsvarta,
och gick efter kaffekvarnen.
— Kan ente sie an’t, sade Fredrik kort.
— Vi feck en hel hop — vi ha släba dom under
Dörre-berget där borte, hviskade Hans fram hest.
Bengta såg just icke vidare glad ut.
— Där legger nogge unner klöfva däröppe, sade hon
efter en stund och tömde det malda kaffet i en kopp. — De’
ä nogge te rart, kan 1 tru.
— Här hemme? sporde båda förvånade, och Fredrik
blinkade fort med de små svarta ögonen och reste sig upp från
sofflocket, där han kastat sig rak lång.
Hans blickade hastigt bort på Bengta. Hon hostade
och spottade i ett.
— Vill du gå tur vejen — så — väck me dej, skrek
Bengta plötsligt argt och körde katten som med uppskjuten
rygg strök sig mot hennes kjol ut genom dörren.
Kaffekvarnen malde fort. Hans snöt sig, så det
brakade.
— Har här värdt nogge hemme på kanterne? sporde
ändtligen Fredrik och såg på modern.
— Skulle tru de’! De’ va’ ett Herrans vä’r inatt — en
kunne då ente stort hjälpe na’ stackarn.
— Hjälpe na’?! Kom ho’ lige in? Va’ de’ Malmen?
— Ved jä’ de’ jä’ ?! Ho’ kom så langt, så ho’ kasta’
trossen allt.
— Nodå?
— Men så sprang den — just i siste vänna’.
— Sprang den!? ä’ du gal’n mor? — hö’ si’er du
fö nogge ? sprang Malmens tröss ?
— Har jä sagt de’ va’ Malmen jä! Jä ved ingenting
jä, men jä hiva trössen, te’ blo’n rann tor fingrarna, å så
sprang’en å te’ slut. De’ kunne väl ente j ä hjälpe!
— Å bevare oss innerligen väl, — de’ va’ e faseli’ ulökke
sade gamle Hans högtidligt, och ref i det grå håret. Det
blef alldeles tyst en stund. Fredrik började gå af och an
i strumplästen. Han kastade snabba blickar på Bengta.
— Ble’ ho borte?
Fredrik sänkte rösten och gick tätt intill Bengta.
— Vesst b 1 e’ ho’ — nö ä du dom, Fredrik — de’ kunne
enga själ göre nogge ve’ de’. I får tie still om den häringa
sagen och passe på vrake näste natt.
— Fy för attan, sade Hans modigt och spottade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
