Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu, sedan det värsta väl var öfver, blef Bengta sig själf
igen.
— Din gamle tomsing! som en ente skulle nötta å ta’
styfrarna där en kan. I ä’ lige så när tell de’ som snoken.—
De’ ä’ vår stran, ä de, de’ ä’ engen, som har me’ de’ å göra,
ska’ jä’ si’e dej.
— Stygt va de’, de’ si’er j e g, sade Hans plötsligt och
slog handen hårdt i bordet, hvarpå han lade armbågarna i
fönstret och försökte med blicken genomtränga dunklet.
Fredrik stod och drog tankfullt i det tunna skägget.
— Trössen ä väl grann? sade han kort.
— Lid på de, sade Bengta och satte på kaffepannan.
— Jä har alri sett sån’en, jä’.
— Hm — undras om de’ ligeväl ente va’ Malmen —
hem kunne tru, hanses tröss kunne springe å.
Det blef tyst i stugan.
Bengta satte fram koppar. Hennes blick mötte sonens.
Den borrade sig in i hennes. Hon ville vrida och vända bort
den, men det var, som om hon tvangs att hålla den stilla.
Dånet hade tagit af därute. Vågorna började lägga sig.
Skyarna delade sig, och blekt och svagt lyste en del af
mån-skifvan fram. Karlarnas båt hade drifvit för nära stranden
och fått en stygg törn. Fyren flämtade ej längre. Vinden
började gå öfver i nordlig.
— Nu drifver’n ud te hafs, sade Hans med ens och det
lät nästan förnöjdt. — Vind går öfver te nolväst.
De andra förstock^ att han tänkte på den förolyckade
skutan — hvems det nu var.
— Så gödt va’ de’, sade Fredrik och strök sig öfver
knäna. — Nu har’n ändå te bå’ stuga å storbåd, de’ ska’ ente
fallera mygge de’. — Hit me’ kaffetåra, mor.
Bengta öppnade stugudörren och tittade. Hon kunde se
långt ut till hafs nu. Hon stirrade skyggt mot bränningarna,
som ännu glänste hvita af tunt skum. Men några master
fanns det ej längre. En kall vind strök förbi. Natten bröt
sig mot morgonen.
Rysande slog hon hårdt igen dörren.
— Ja, de’ e’ nolavinn snart — skynn då te köjs no.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
