Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett löfte vid Siljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
och hennes kamrater förliden höst arbetade. Nu såg
hon på sin kappa och önskade den tiden tillbaka, då
hon gick därhemma, klädd som morakulla. Blommorna
i trädgården stodo nedböjda och förgätna, men Kerstin
tyckte, att hon var ännu mera- förskjuten och glömd
än de.
Unge herr Adolf kom verkligen med sin brud, ocli
patronessan slöt dem båda i sin famn, när hon tog
emot dem på trappan. Det blef nu ett dundrande
kalas. De rika ljuskronorna strålade, tal höllos och
skålar tömdes.
När de sista gästerna lämnat den stora salen,
ställde Kerstin sig vid ett fönster. Hon hade öppnat
en psalmbok, i hvilken en liten blå blomma, plockad
vid Siljan, blickade emot henne mellan ett par blad.
Heta tårar banade sig väg utför hennes kinder, och de
föllo ned på de öppnade bladen. En tid hade
blomman varit glömd. Nu återkallade hon så många kära
minnen; men det föreföll flickan, liksom blommans
blå öga gaf henne en förebrående blick. Ja, hur var
det med gifvaren nu, och hur var det i hemmets dalar
vid Siljan?
En hand lades på Kerstins axel, hvarvid hon
hastigt stoppade psalmboken i sin ficka och såg sig om,
Där stod Adolf, glad och leenfle, men när han såg
flickans tårar, blef han allvarsam och frågade:
— Hvarför tycker du, att det är så fasligt svårt?
En sorgsen och förebrående blick var det svar,
Adolf fick. Hans samvete sade honom i denna stund,
att han grumlat flickans själ, men det var ju bara ett
pojkstreck, och den glade ungersvennen räknade detta
som en obetydlig svaghetssynd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
