Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalkullan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
kar vandrade bort till ett fjärran land, till en rödmålad
stuga i skogen, där "Anna" bodde. Då drog ett
skimmer af glädje öfver hans feberheta panna. I
feberfantasierna tyckte han sig åter vara i Dalarna, och
han hörde vallhornen ljuda i hembygdens skogar.
En dag, då solstrålarna lekte i pörtet, och fåglarna
sjöngo i träden, vaknade Svärd från den långa
drömmen. Han såg sig omkring i rummet och fann allt så
främmande, att en känsla af oro och beklämning grep
hans själ.
I detsamma inträdde hans sköterska, och vid den
blick, som nu mötte henne, uppgaf hon ett rop af
glädje.
Svärd erinrade sig nu, att det var denna flicka,
som ledsagat honom från slagfältet, och hennes
vandring bland de döde rann honom i minnet. Han frågade
med matt röst:
— Hvar äro mina kamrater och den öfriga hären ?
— Den svenska hären är långt härifrån, och
många strider hafva de utkämpat, se’n du var med.
Du var svårt sårad, och länge har jag trott mina
omsorger om dig vara fruktlösa; men nu börjar jag
hoppas, yttrade finskan och strök håret ur krigarens panna.
— Hur skall jag, en fattig soldat, kunna belöna
en sådan godhet? återtog Svärd.
— Därom skola vi icke tala, sade flickan, — hvad
jag har gjort för dig, anser jag blott som en kär plikt
mot våra bröder, svenskarna. Den jag sökte på heden,
behöfver ingen hjälp mera.
Veckor och månader förflöto. Svärd låg kvar på
sitt läger; men den omsorgsfulla vård, han vederfors,
mildrade hans smärta och helade hans sår, och en dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
