Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädjas-Karin eller Solleröns lilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
"Prydd som ett altar för dem stod grönskande jord,
och däröfver
öppnade himmelen sig; som Stefanus fordom de sågo
Fadern i strålande glans, och Sonen till höger om
honom;
under dem höra de harpornas klang, och änglar ur
guldmoln
nicka dem broderligt till och vifta med vingar af
purpur."
Vid hemfärden från kyrkan, där stigen gick genom
skogen mot Gesunda, återfinna vi Glädjas Karin och
Skeri Mats. De hade nu vuxit högre. Karins blåa
ögon strålade denna dag ännu klarare än förut, och
de varma, innerliga känslorna, som i hennes hjärta
födts där inne i templet, gjorde hennes anlete mera
fagert. Det blommade därinne i det jungfruliga
hjärtat en solig, jublande vår, närd af himmelsk dagg.
Hon gaf sina känslor luft, när hon med sin klara röst
sjöng en af de psalmverser, som nyss ljöd därinne i
kyrkan.
Mats, som nog kanske helst velat höra en af
Karins visor, gick tyst och hörde på, och man kom så till
"hvilstenen", där en stunds hvila för alla vandrare
var obligatorisk. Hvilhällen var märklig i så måtto, att
den i urgammal tid var kastad af jättehand och däraf,
att den i julens tidiga otta, när tornklockan ringde,
rörde sig och, enligt folktron, ändrade ställning eller
läge.
De båda konfirmanderna satte sig vid hvarandras
sida, lyssnande till fågelsången och skogssuset. Den
hurtiga Mats gnolade nn själf på en liten dalvisa, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
