- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
107

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädjas-Karin eller Solleröns lilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

107

härliga summartid som gått och som för henne aldrig
mera skulle komma åter. Högt uppe vid strömolnen
på klarblå himmel syntes tranornas "snöplog", som
nu var vänd åt söder. Det var god "snesvind", och
Sollerökarlarna sågo ganska nöjda ut, där de på sina
steniga åkrar sysslade med sädens inbärgande. På de
af nattfrosterna svedda potatisåkrarna gräfdes med
största flit, och en och annan gammal gubbe var ock ute
på åkern för att hjälpa till, det han kunde.

I dag väntades kreaturen hem från "budum",
och folket blickade esomoftast, skuggande ögonen med
handen, uppåt bergen för att se och höra efter, om
fäbodkullorna nalkades. Något senare på dagen hördes
vallhorn ljuda, och man såg röda, hvita och brokiga
kor, kalfvar, getter och får komma tågande utför
berget vid Gesunda till.

Skeri Mats, som satt inne i stugan och hvilade en
stund, hade också med ett forskande uttryck sitt öga
fäst på Gesundaberget. Han tycktes vänta någon,
och öfver hans anlete hvilade ett varmt, men
frånvarande uttryck. Han tycktes se mera inåt än utåt,
men det han såg, gjorde honom synbarligen glad. Han
såg "Solleröns lilja". Han hade ej glömt henne, som
han delade det "riktiga" brödet med i skogen, han
hade med glädje sett henne åter och åter i gemensam
bygd, och han hade då tyckt, att fäderneön och till
och med det groftimrade och gråa hemmet hade fått
en ljusare färgton. I ynglingens hjärta grodde och
närdes kärlekens planta, detta skaparens väna blomster,
som blifvit till namnlös glädje och äfven namnlös sorg
för så många af jordens vandringsmän.

Det är kväll. Sakta och entonigt slå Siljans tröt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free