Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädjas-Karin eller Solleröns lilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
tade vågor mot "Solons" strand. På vägen utmed
sjön återfinna vid Skeri Mats och Glädjas Karin. Kring
dem susade höstvinden, och öfver dem tindrade på sin
höga stig kvällshimlens stjärnor.
— Jag har väntat efter bufärdsdagen, då du skulle
komma hem, sade Mats och fattade Karins hand, den
han behöll i sin under vandringen.
Mats hade nog i stjärneljuset kunnat se huru
"liljan" vid de varma orden rodnade. Kullan talte ock
om, huru hon tyckt dagarna denna sommar skrida
mera långsamt där borta i bergen och trohjärtat
återtog hon:
— De dagar, då du kom och hälsade på, gingo
fortast, Mats.
Vid dessa ord stannade Mats och sökte blicka in i
Karins ögon. Han bad henne sitta ned vid sin sida
på den mossiga hällen, där sjön utbredde sig framför
dem.
— Jag håller af dig, Karin, sade Mats
oförbehållsamt och tryckte den väna kullan intill sig. — Dä’ har
alltid varit så gladt att vara hos dig. Minns du, hur
jag bar dig på min rygg, när skolstigen var öfveryrd?
Följ mej på lefnadsvägen, Karin!
Karin satt, sedan de varma orden uttalats, länge
tyst och såg ut öfver det stjärnströdda vattnet. Hon
hade nog under det sista året väntat på dessa Mats’
ord, och hon hade nog tänkt sig det glada svaret,
men nu tyckte hon dock, att en beklämning lade sig
öfver hennes hjärta. Därute på det lugna vattnet
tyckte hon sig åter se synen från midsommarnatten.
Hon sade, i det hon lutade hufvudet intill ynglingens
bröst:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
