Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädjas-Karin eller Solleröns lilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
— Jag vill bli din, Mats. Men jag tror ej, att
det blir så, fast vi voro grannar vid altaret. Jag såg
något så ledsamt vid midsommarvakan, Mats. Det var
på Back Olles sved. Jag såg icke dig, utan jag såg
något annat.
Hviskande omtalade Karin, livad hon från
"vakostenen" tyckt sig skåda, och hon berättade för Mats
den gängse folksägnen.
Ynglingen blef visserligen en smula betänksam,
ty han var ett barn både af sin tid och sin vidskepliga
tro, men raskt slog han båda armarna kring flickan,
tryckte henne varmt och ömt i sin famn och sade med
fast ton:
— För lif och död råder vår Herre. Men vill du
bli min, så slå bort de svårmodiga tankarna och tänk i
stället på vår stuga, som vi bygga på morfars lindor i
björkliden. Vill du bli med om den stugan, Karin?
— Jag vill så gärna se det ljust, som du, Mats,
men det anar mig något mörkt på vägen till vår
gemensamma stuga, sade Karin och slog äfven hon
sina armar kring Mats, som om hon hos honom velat
söka skydd.
Det låg jubel i Mats’ ord när han sade:
— Nu är Solleröns lilja min.
— Din, hviskade Karin tillbaka, och Mats kände,
huru härvid en varm tår, en glädjens tår, föll ned på
hans i nattvinden kalla hand.
Såsom sed var på Sollerön, infunno sig en dag
Karin och Mats hos församlingens herde för att trolofva
sig. De blefvo då först förhörda i sin kristna tro, och
så lade de unga sina händer samman, och sedan de på
prostens fråga, om de önskade äga hvarandra, svarat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
