Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädjas-Karin eller Solleröns lilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
såg på Glädjas Karin, utför hvilkens kind ett par stora
tårar runnö ned.
— Hur är det nu, Karin? frågade Brita med
deltagande. Ångrar du dig ändå till sist och följer med
hem till Mats?
I stället för att svara föll Karin i Britas famn och
stannade länge där. Det tycktes vara så godt att få
gråta ut så. Slutligen lyfte hon upp hufvudet, torkade
bort tåren och såg liksom bedjande på Brita, i det hon
sade:
— Dä’ är så oroligt här inne i bröstet, som det
är oroligt där ute på sjön. Men, ser du, Brita, jag kan
inte följa med dig till Solln. Jag har lofvat grefven
att stanna.
Det djupaste allvar, ja, sorg lade sig öfver Britas
ärliga anlete vid dessa ord. Det låg förebråelse och
det låg smärta i den blick, hvarmed hon nu med ett
forskande uttryck betraktade sin kamrat. Hon fattade
ifrigt Karins hand och sade :
— Hva’ ska’ jag då hälsa till Mats? Du minns,
hur han skref i vintras, att han längtade efter sin
lilja, som dröjt borta längre än ämnadt var. Du skref
ju så godt till honom i våras. Han har, som du såg,
börjat timra på er stuga. Och va’ ska’ din far och mor
säga, om du stannar i främmande land, när jag vandrar
hem till Siljan?
Glädjas Karins svar lät vänta på sig. Hennes
blick vandrade långt hän öfver Umens sjö. Men
så stannade blicken på slottstinnarna, som höjde
sig bortom skogen, och blicken tycktes då med ens så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
