Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädjas-Karin eller Solleröns lilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
Grefven stannade och betraktade i stjärnljuset sin
vackra följeslagarinna.
— Sjung en liten visa från ditt land, bacl Gregor.
Kullan funderade en stund, men när så
vandringen vid grefvens arm fortsattes, sjöng Karin sin
hembygds lilla sång om näcken.
Den sången talte om, huru näcken djupt nere i
Siljans kyliga sal sörjer sin förlorade himmel, där våren
alltid grönskade och där solen aldrig gick ned.
Försonad en gång skall han dock få byta ut Siljans djupa
sal och flytta tillbaka till de ljusa landen, mot hvilka
hans öga var riktadt, när han i natten slog på sin harpa
de vemodsfulla slagen.
Varmt tackade grefven för dalasången och
fortsatte :
—• Nu skall min flicka från norden, när hon i kväll
sjunger för oss, vara klädd i den nya, hvita dräkten,
som jag köpt på marknaden i Novgorod. Man kallade
dig ju liljan på den där ön, som jag aldrig minns
namnet på. Nu vill jag se dig klädd i liljans hvita,
rena färg.
Glädjas Karin kände ett stygn därinne i det unga
hjärtat, när hon hörde sin hembygds ö antydas, och
att hon nu skulle bortlägga sin daldräkt. Hon tyckte
sig med ens komma så långt, så långt bort. Hon koui
sig ej för med att svara, ehuru hon så mycket tillägnat
sig språket, att hon hjälpligt nog kunde komma ut me-i
ett samtal.
Grefven stannade åter och lutade sig ned till
kullan, i det han sade :
— Du vill ju uppträda för mina gäster i liljans
färg, Karin? Dina vallhornslåtar vill vj ^äl cck låta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
