- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
127

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädjas-Karin eller Solleröns lilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

127

höra? Furst Vladimir kommer med i afton, och jag
ville så gärna bereda honom den öfverraskningen att
se och höra min rara svenska flicka. Han har rest
i ert Dalarna och glömmer aldrig det landet, säger
han. Alldeles särskildt kommer han ihåg den vackra
sjön Siljan och dess kyrkbåtar, hvilka han brukar
förlikna vid flytande blombuketter. Gör du mig till viljes,
liten Karin?

Grefven slog sin arm kring Karin och bidade
svaret.

— Ja, hviskade kullan, och där låg i hennes ord
något varmt och hängifvet. Han var skön och god den
ryske grefven, och han hade i de mest valda ordalag
talat om Karins fägring. Han hade äfven talat om,
hurusom han, ägaren till så stora rikedomar, kände sig
ensam, olyckligt ensam i världen och längtade efter
någon att älska. Det ordet hade mäktigt gripit den
känslosamma kullan. Och häruti ligger väl det stora
gemensamma hos torparflickan och furstinnan, att de i
uppoffrande kärlek vilja möta, där kärlek och
tillgifvenhet önskas af någon, som tyckes lida.

Den rikliga supén var slut. I pärlande vin hade
man, kanske i flera omgångar, druckit det heliga
fäderneslandets skål, och man hade ej heller glömt "Lille
far", som ryssen brukar kalla sin mäktiga tsar. Det
var glam och stoj i den ståtliga matsalen, där
kristallkronorna sände ned sitt rika ljus öfver dessa förnäma
herrar, som rundt om på sina gods hade så mycken
och så stor nöd att skåda, om de härom tagit
kännedom. Lifegenskapen hvilade under denna tid ännu
tryckande tung öfver det stora tsarriket. Dessa arma
ryska bönder hade ingen egen åker, ingen egen hydda,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free