- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
203

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•203

hon ännu länge föx’djupat sig i dessa betraktelser, om
icke hennes kossor, som väl kände tiden för hemfärden,
låtit höra dessa långa, djupa brösttoner, som på deras
språk skall betyda längtan, längtan hem till krubban
och hvilan. Raskt steg Katri upp och, i det hon trädde
före sin hjord på den knaggliga fäbodstigen, lät hon
den vanliga "lockelåten" klinga från vallhornet, som
hon hade hängande vid bältet. När hon nalkades
hemmet, dröjde ännu på den lugna sjön där nere ett
purpurskimmer från sol, som dalat, men stackars Katri
märkte det icke nu.

Det var något annat, som denna gång så helt fäste
hennes uppmärksamhet. Hon mötte vid "kyan", där
hjorden stod samlad, sin far, men så som han nu gjorde,
hade han aldrig blickat på sin flicka. En darrning
genomilade Katri. Henry hade således omtalat allt,
och med ytterlig förskräckelse förstod flickan, när hon
såg faderns isiga blick och mörka hotfulla anlete, att
han, som nu skulle hafva varit hennes naturliga
beskyddare, helt ställde sig på främlingens sida. Dotterns
hjärta krympte samman af bedröfvelse, när hennes
vanliga : "Go’ afta, far"! lämnades obesvaradt och fadern
utan vidare gick in i sin "kåfve".

Det var natt. Därute lade sig lätta dimmor öfver
hult och lid, och blommorna slöto sina kalkar, sedan
de dagen om trofast vändt sina ögon mot solen. I
skogen hade fåglasången tystnat; endast ett
dufvo-par, som bodde i de gråskäggiga granarna vid
Sorrmon-nes hage kuttrade ännu om sin varma lycka och från
den vilda, höga Skärklitt, hvilkens dunkla taggar från
Kroppafjäll tedde sig ofantligt höga, ropade ufven ut
sin starka sång.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free