Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•213
till sitt hjärta, som om han där velat gömma sin ros
undan världens kalla vind.
Katri såg slutligen upp, och mötte Anders blick,
i det hon sade:
—• Ja’ har längtat ätter däj, Anders, men inte
kund’ ja’ tro, att du var mäj så nära. Så und’ligt!
När ja’ sluta i "sterä" stod ja’ och såg neråt sjön,
och då va’ dä’, som nå’n ropt i öra på mäj, att ja’
nast skull’ gå ner te’ våran strand, som vi, du och ja’,
jruka kalla den. Ja’ stod en stund igen och såg, hur
sola geck ner bortom Skärklitt, och så kom dä’ där igen,
att ja’ skulle gör’ e’ vänna ner, och så te’ sist så geck
ja’ och så–-
I stället för att fullborda meningen, lade Katri
sina armar kring Anders hals och lutade åter sitt
hufvud till hans bröst.
Anders funderade synbarligen på den egendomliga
"maning", som Katri talat om, och mera för sig själf
yttrade han det enda ordet: "Konstigt!" Det hörde
flickan, och i det hennes öga åter strålade som förr,
sade hon:
—- Dä’ va’ Gud, som mante på mäj, Anders.
Lyckliga Katri! Din fasta tro på Honom, som
är kärleken själf, var din styrka i stormen, och gjorde
dig stark på din vandring i den djupa dalen. Väl den,
som så kan skåda "vinkar från ofvan", som du det
gjorde. Han kan ej gå vilse i villsam värld.
Först nu såg Anders, huru förändrad hans flicka
blifvit. Den hvita hilkan och Katris kind voro
hvarandra ungefär lika. Katri var mycket blek och öfver
hennes vackra anlete låg ett drag af djupt lidande.
— Så blek du är, Katri, sade Anders och rösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
